Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande såsom Georg Stiemhielm (1598-1672), den svenska
poesins fader, hade gjort på sextonhundratalet. Detta är en
nyckel till hans väldiga makt över svenskarnas tankar och
känslor. Hade Strindberg bara skrivit svenska rutinmässigt
som en af Geijerstam, pretentiöst som en von Heidenstam
eller ”korrekt” som våra förfranskade kritiker och förtyskade
akademiker vid den tiden skulle han ha varit lika litterärt
död och bortglömd som de.
Språket var inte bara en naturlig gåva. Han hade själv
övat sig som skådespelare när han var ung. Han hade lärt sig
hemligheten med rytm och resonans i språket. Detta som kan
få ord att ge eko långt under publikens medvetna minne. Och
liksom Brecht gick till Luther och hans ”Bibel på tyska” för
att kunna skriva tyska byggde Strindberg på den svenska
Bibeln från 1541. De klara och tydliga ord som vårt folk hade
lyssnat på - och använt - under mer än fyrahundra år.
Detta är inte bara en fråga om språk. Förhållandet mellan
författaren och folket på svenska ligger närmare de ryska
förhållandena än de engelska. Det finns en djup samhörighet
som gör en författare som Strindberg till något mer än
författare; han blir till talesman. Därigenom blev det inte bara
möjligt för honom att överleva i trots av etablissemanget;
han lyckades forma ett mönster mot det. Som han skrev i en
dikt som generationer unga svenska författare har citerat för
sig själva när de börjat skriva:
”1 han makten, jag har ordet,
Jag har ordet i min makt..."
Detta förklarar också varför han både kunde utvecklas och
lyckas som refraktär skriftställare. Den bildade svenska
överklassen hade bara varit ett tunt skikt och dess akademiska
tradition var svag. Strindberg var stark därför att han kunde
umgås med folket. Därför kunde han forma ett bestående
mönster. Han gick aldrig in i akademin. Han ansåg alt
akademin hade ett skadligt inflytande på litteraturen. Den
hade mutfonder som den använde till att främja överklassig,
akademisk, blodlös och avkönad litteratur. Nobelpriset
delades ut av fel jury, eftersom varje människa, till och med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
