Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lika normal som sill och potatis
Det finns bara en världsberömd svensk författare, låt vara att
den världsberömmelsen är en av de mindre. Men berömmelse
är det och författaren heter August Strindberg. Och denne
Strindberg är huvudsakligen berömd på grund av all det sägs
att han var galen, sexistisk och rasistisk. Denna hans
galenskap gör honom till en av modernismens författare, och hans
skådespel är intressanta för teatern trots att han själv tillhör
ett förflutet som de flesta av oss aldrig har levt i. Strindberg
föddes året efter den europeiska revolutionen 1848 och dog
två år före första världskrigets utbrott.
Jag vet att det finns en sådan författare. En August
Strindberg speciellt anrättad för den internationella smaken.
Någonting i stil med den skotska whisky som fanns att köpa i
Spanien i slutet av fyrtiotalet. Den hade en förbluffande smak
eftersom den var ”särskilt blandad för all passa den spanska
smaken” som det stod på etiketten. Jag vet inte om den
lagligen fick kallas för whisky i Storbritannien, men den gick
att dricka. En sorts brandy. Med litteraturen förhåller det sig
annorlunda. Jag vill inte argumentera med dem som vill ha
sin Strindberg tillredd enligt internationell smak men för mig
smakar den blandningen mera Max Reinhardt än Strindberg.
Men det finns också en svensk Strindberg, och det är inget
speciellt konstigt med honom. För mig - för oss - är hans
skrifter lika normala som sill, potatis och brännvin under
björkarna en ljus sommarnatt, där svenska män dricker och
sitter tätt ihop medan salta tårar rullar nerför deras kinder
och de lutar sig mot varandra och sjunger:
”Jag väntar vid min stockeld medan timmarna skrida,
medan stjärnorna vandra och nättema gå, jag väntar på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
