Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Leve folkets diktare!
Han hade stått där i fönstret. Bredvid honom stod hans
yngsta dotter Anne-Marie. Hon samlade ihop alla blommor
han fått under dagen och strödde dem nu över
demonstranterna när de marscherade förbi. Utlänningar försöker förklara
detta genom att tala om den då pågående striden mot de
konservativa. Men det är ingen förklaring. Vi har haft många
politiska strider i Sverige under detta sekel men aldrig -
aldrig - har någon författare bemötts så av folket. Och ingen
annan författare är lika mycket läst av folket som Strindberg
fortfarande är.
Det finns ett ideologiskt svar på den frågan. Han manade
till uppror i början av åttiotalet. Han förklarade själv sin
inställning vid den tiden:
”Något om mina politiska idéer... Jag är socialist, nihilist,
republikan, allt som kan gå emot reaktionärerna. Detta på
grund av intuitionen, ty jag står Jean Jacques nära vad gäller
åter till naturen: Jag skulle vilja göra milt för att vända allt
upp och ner för att se vad som finns i botten. Jag tror att vi är
så inblandade så fruktansvärt styrda att det inte kan
särskiljas. Det måste brännas ned. Sprängas. Och så börjas på nytt!”
Mot slutet av sitt liv gav han det socialdemokratiska
ungdomsförbundet - som senare skulle bilda det som blev
Sveriges kommunistiska parti redan före den ryska
oktoberrevolutionen - mycket av dess sanna anda och 1910 förklarade
han något som det officiella arbetarpartiet inte förstod och
aldrig har förstått, men för 1968 års generation i Sverige blev
yttrandet lika känt som något ordförande Maos ord:
”Om Underklassen... visste vad Samhället är och vad
överklassen är.
De undre ana det ibland, när de väckas ur sin slummer,
men då stirra de sig återigen blinda på den ekonomiska
fördelen, och glömma, att det finns andra tryck uppifrån, som
håller de undre i osynliga kedjor.
Folket... får mottaga lagar stiftade för dem, eller rättare
mot dem, uppifrån, det veta de. Men allt vad de tänka, själva
tankelagama äro stiftade deruppe...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
