Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och om man läser Strindberg som vi gör ser man att detta
är vad han säger också i ”Ett drömspel”. (”Kolbärarscenen” i
den form Strindberg skrev den är central för stycket; att de
flesta regissörer tar bort den när de sätter upp ”Ett
drömspel” - de tycker att den är rå och okonstnärlig - är centralt
för deras ideologiska funktion!) Han är inte Sveriges
galenskap; han är folkets sundhet.
Jag ska försöka att ge ämnet en personlig och därmed än
tydligare relief:
Min morfar Albert Reimer var typisk för sin generation
och sin klass. Tre år i skolan och sedan ut i arbetslivet när
han var elva. Han fick hela sin utbildning inom
arbetarrörelsen. Han var socialist och bokmal och bytte namn från
Jansson till Reimer för att hedra den tyske arbciarlcdaren Otto
Reimer. Hans egen far hade varit smed med republikanska
tankar, men han drack, lät barnen svälta och misshandlade
sin hustru tills han sattes på fästning. Min morfar blev därför
aktiv i nykterhetsrörelsen. Det förekom aldrig en droppe sprit,
vin eller öl i hans närhet. Han var en moralisk man. En
puritan fast inte i religiös mening. Han var en typisk svensk
icketroende puritan. (Märk att det var den stora puritanska
folkliga traditionen - i dess frikyrkliga form - som gav struktur
och innehåll åt de svenska folkrörelserna på
adertonhundra-talet.) En ärlig människa, sa folk. Han arbetade hårt och var
krävande och till och med barsk. Han var republikan och
sträng ateist i den klassiska traditionen. Jag minns en gång
när min farmor, Sofie Pettersson - som då var änka, bytt
namn till Myrdal efter sin son och hade börjat gå i kyrkan
regelbundet - kom och hälsade på min monnor Lova Reimer
och de bägge kvinnorna satt och lyssnade på
söndags-gudstjänsten på radion. Morfar kom in rummet, såg strängt
på dem, stängde av radion och sa:
- Jag tillåter ingen vidskepelse i mitt hus. Kom ihåg det,
Sofie!
Han tyckte om många författare, realister och naturalister
som Frank Norris och Emile Zola som då var populära inom
arbetarrörelsen. Men det var en författare som han älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
