Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och politiker som i Sverige efter sekelskiftet fortsatte
kampen för 80-talets idéer?
Det fanns skäl. Ett var det sätt på vilket han behandlade
språket, hans stil. Han återtog det svenska språket från
akademikerna. Han återupprättade folkets levande språk - och
den stora traditionen från Olaus Petris bibelöversättning 1541
- som ett litterärt språk. Detta kan förnimmas till och med i
översättningarna av hans verk.
Ett annat skäl är att han hjälpte till att frigöra skrivandet
från det goda litterära manerets bojor. Han skrev inte bara
med subjektiv sannfärdighet i ”Tjänstekvinnans son” och ”En
dåres försvarstal”, och med polemiskt liv närmare 1700-talet
än det sena 1800-talet i ”Det nya riket”, han visade i
allmänhet ingen respekt för det då konventionella goda skrivandet.
”Röda rummet” blev Strindbergs första framgång. Del
etablerade honom som den ledande modema svenska
författaren. Men som roman är den lös, synbart ostruklurcrad. Långt
ifrån de noggrant konstfärdiga romaner som då var moderna
på kontinenten.
Men denna typ av romaner är inte underliga, alla har vi
läst dem. Hans syfte hade först varit - som han själv skrev
-att skapa en svensk ”Pickwick-klubben”. Att han inspirerats
av Dickens har ofta sagts, var och en som läser ”Röda
rummet” - eller för den delen även ”Svarta fanor” - kan själv se
detta. (Liksom han var inspirerad av Heinrich Heine när han
började skriva från Stockholms skärgård, för Dagens
Nyheter, 1874.) Men det finns också ett annat inflytande som
verkar. Ett som kan urskiljas i vad han skriver från ”Röda
rummet” till sina senaste stycken. Ett mindre ofta diskuterat. Ett
inflytande från en annan litteratur som också - lyckligtvis
-var ur takt med Europa. Det från de respektlösa
kolumnisterna, humoristerna och realisterna i perioden efter
inbördeskriget i Förenta staterna. 1878 och 1879 redigerade och -
åtminstone delvis - översatte August Strindberg två volymer
berättelser av T.B. Aldrich, J. Bailey (”The Danbury
News-man”), Bret Harte, Mark Twain, Artemus Ward och Charles
Dudley Warner för Jos. Seligman & Co.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
