Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
...att inför Edra läsare förklara, att vi svenskar på det
allra kraftigaste bestrida sanningen af det påstående, som
omförmäles i nämnda yttrande, att ”juden aldrig i något
land införlifvar sig med det lands medborgare, hvarest
han åtnjuter medborgarrättigheter.” Vår erfarenhet är
alldeles motsatt, ehuru våra landsmän af den mosaiska
trosbekännelsen, efter en lång period först af förtryck och
sedan af förödmjukande ”tolerans”, ej förr än inemot våra
dagar vunnit något så när fullständig likställighet med
öfriga svenska medborgare.
Alltså: August Strindberg var antisemit på 80-talet och som
sådan var han isolerad bland de dåvarande radikala
intellektuella. Men hur kan denna Strindbergs hållning förklaras?
Och hur har den diskuterats i Sverige?
Förklara kan man och det ska jag göra. Men diskuterat
har man inte. Den akademiska svenska kritiken är försiktig
inför känsliga frågor. Det passar sig inte att tala om dem.
Dr. Hugo Valentin, senare professor, publicerade 1924,
tolv år efter Strindbergs död det grundläggande arbetet ”De
svenska judarnas historia”. Inte med en stavelse antyder han,
ledande historiker om judarna och antisemitismen, något om
Strindbergs antisemitism. Tvärtom: han hänvisar till ”Det nya
riket” - utan att nämna kapitlet Moses - på ett sätt som tycks
placera Strindberg mitt bland dåtidens upplysta och
emancipationsvänliga liberaler:
Den, som läser de förbittrade antijudiska diatriberna, som
plägade förekomma i det gamla borgarståndet, måste mer
än en gång göra sig samma fråga som den unge gre-ven
i Strindbergs ”Det nya riket”: ”Tro de på vad de säga,
eller äro de besatta?” Och svaret måste bliva detsamma
som här: ”De voro nog besatta, ty det blirmänniskan, då
hennes heligaste intressen sättas på spel - de egna.” Då ej
längre en ökning av judarnas rättigheter tedde sig som en
minskning i det svenska borgerskapets, förändrade sig dettas hela
uppfattningssätt av judarna och judeemancipationen, (s. 397)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
