- Project Runeberg -  Skriftställning / 18. I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt /
123

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur ska man förklara detta? Först tänkte jag att professor
Valentin endast av taktiska skäl dolde Strindbergs
antisemitism; han ville inte överlämna detta stora namn till de
dåvarande svenska antisemiterna och tidiga fascistema. Möjligen
var det så för liberaler i allmänhet. Men det räcker inte som
förklaring i fallet Valentin.

Hugo Valentin var född 1888. Han - liksom alla liberaler
och radikaler i hans generation i Sverige (judar eller ej)
-hade alltid läst August Strindberg som Sveriges store
refraktäre författare. Strindberg hade format honom till
radikal människa. Det var inte bara taktiskt oklokt att diskutera
denna Strindbergs tidiga antisemitism; i ljuset av Strindbergs
hela livsverk var dylika strindbergska ord - skrivna tre år
innan Hugo Valentin vad född - lappri.

Men historikern Valentin kunde ha förklarat varför
August Strindberg på 80-talet kunde beteckna sig som
antisemit. Något sådant fanns inte i dåtidens Västeuropa! Det
hänger samman med Sveriges säregna historia:

Emancipationen hade i Sverige dröjt. Motståndet hade
varit starkt. Professor W.E. Svedelius i Uppsala nämnde år 1868
ett av de skäl som ännu i dag, trots alla bedyranden, spelar
större politisk roll i Sverige och Norge än på kontinenten;
den tätt samvävda lilla befolkningens traditionella
främlingsfientlighet - här verkligen ordrätt xenofobi:

”Det svenska folket utgör en i hög grad inom sig sjelf
likartad folkmassa och njuter den stora lyckan att ega sitt
land så godt som utan delning med något annat folk.”

Traditionellt var misstänksamheten mot utlänningar också
en klassfråga. Bondeståndet uttryckte det tydligt i sill
memorial om H.K.H. prins Fredriks upphöjelse på tronen den 29
februari 1720 när ståndet var berett att acceptera denna, dock
med bland annat förbehåll för att:

”... icke några herrar af tysk el. annor främmande
nationer måtte inkomma och bekläda tienstema af högre el.
mindre beställningar.”

Liberalerna, framstegsvännema arbetade för jämställdhet.
De var ofta - som Valentin påpekat - opportunistiska och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/18/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free