Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
entusiasm i spetsen för judarnas sak. ... Det är ej längre
hantverkarnas och småhandlarnas synpunkter utan
storborgarnas och den borgerliga intelligensens... Denna märkliga
strömkantring i de tongivande borgerliga kretsarnas
uppfattningssätt i judefrågan hade visserligen ej saknat
förebud. Då t.ex. Göteborgs 24 äldste - 12 hantverkare,
10 handlande och 2 hökare - år 1833 hade avstyrkt sökt
medborgarrätt för L. E. Magnus måg och söner... emedan
ett bifall förmenades vara ”förnärmande” för stadens
handel, uttalade sig köpmannaaristokratins främste män...
för fullständigt bifall... den ekonomiska
intressemotsättningen mellan judarna och borgerskapet föll bort, då nu
den ekonomiska liberalismens idéer erövrade hela
samhället, överallt förande näringsfriheten till seger... genom
att upplösa de från medeltidssamhällel ärvda
produktions-och handelsorganisationerna.
De småborgare som fruktade konkurrens och som nu slogs
ut var visserligen judefientliga men trots att de kunnat hämta
argument hos Proudhon eller Fourier vilka i Frankrike
skrivit mot judarna formulerade de ingen ideologiskt folklig
antisemitism; deras tänkande förblev blott kälkborgerligt
fördomsfullt.
De intellektuella radikalerna och liberalerna däremot
hämtade inspiration från England och - framförallt - tredje
republikens Frankrike där antisemitismen vid den tidpunkten blott
var en kuriös sekt. Det är i den situationen Strindberg,
tjänstekvinnans son, som han skulle kalla sig, framträder som
antisemit från vänster. En som genom att på en gång
fascineras av Kommunen och skriva judefientligt upprepar den
svenska demokratiska dubbelheten från
Crusenstolpekraval-lema 1838.
Det är inte heller i hans fall någon genomtänkt och
teoretisk antisemitism. Det är en dåtida svensk akademiker med
rötter i småborgerskapet som kommer till uttryck när den
tjugotreårige Strindberg skriver till Eugéne Fahlstedt i maj
1872 och tackar för Georg Brandes ”Emigrantlitteraturen”:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
