Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
franskorienterade och vet nog inte utan vidare vem som
skrivit boken och vilket inflytande den haft och ännu har.
Det exemplar jag en gång fann på kajerna var ett omtryck
av den senaste av författaren godkända upplagan; den 200:e
tryckt år 1912. Den hade getts ut på Flammarion i Paris år
1943. Ty naturligtvis trycktes boken upp på nytt under
ockupationen. Vare sig man intresserar sig för Dreyfus-affären
eller Petain-regimen eller framgångarna för Le Pen och
andra rasister i Frankrike nu på nittonhundraåttiotalet gör man
klokt i att läsa den.
Så som jag framställt Strindberg var han fördomsfull. Han
tyckte illa om judar på ett för hans ursprung traditionellt och
oklart sätt. Han vacklade än hit och än dit. Han säger ett
inför offentligheten och till Edvard Brandes och ett annat till
sin bror. Han tar en officiell ställning och en privat.
Men var han antisemit? Ja, man hade sagt så om honom
och han hade skrivit det själv i brev. Men han var det inte i
någon Stöckers mening eller i någon rysk eller ungersk
pogromorganisators mening.
Och just här vid Edouard Drumonts bok går det att dra
ett streck. När Strindberg i Sverige framträtt som antisemit
med Moses var han en provinsiell tänkare, ty som Figaro
den hösten skrev i Paris:
En antisemitisk rörelse av det slag som nu framträder på
några ställen på jorden skulle i Frankrike drabbas av
allmänt löje.
Men han var inte bara en provinsiell tänkare utan en som var
helt ur takt med Europa. Nu mötte han en annan tradition. I
den traditionen fanns inte någon sådan koppling mellan ett
slags demokrat och judefiende som i Sverige från
ståndsriksdagens och Crusenstolpekravallemas tid. Här ute i Europa
möter Strindberg en spegelbild där höger och vänster bytt
plats. Men det är ingen skenbild. Det är en annan verklighet.
Det är först ur Drumonts bok som den modäma franska
antisemitismen utvecklas; den som blev ett av reaktionens mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
