Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
effektiva ideologiska vapen. Den som var en réac - en
réactionnaire - var också antisemit. Hade Strindberg efter
detta möte stått fast vid och utvecklat tankarna från brevet
till sin bror, då hade detta fasthållande inneburit att han bytt
underklassig grundhållning och då - men först då - hade
Strindberg kunnat betecknas som antisemit i en verklig
mening bortom det kälkborgerligt fördomsfulla.
Därefter finns inte längre någon antisemitism hos
Strindberg. Det var det andra steget.
Men det finns ännu ett steg. Emil Schering var
Strindbergs översättare. När jag bodde i Berlin för tjugo år sedan
hittade jag hans exemplar av Strindbergs originalutgåvor. De
var bearbetade. Allt som skulle strykas i de tyska upplagorna
var markerat med rödpenna. Och i verken från 80-talet som
”Det nya riket”, ”Kulturhistoriska studier” och ”Svenska
folket” var allt som kunde tydas som antisemitiskt ordentligt
överstruket.
Det är inte möjligt att fastställa om det gjorts genom
Strindberg själv eller genom Schering. Intressant är följande:
Ser man närmare på dessa strykningar finner man att den
trettioårige Strindberg inte heller i nazisternas mening var
antisemit.
Med det fascistiska maktövertagandet i Tyskland upphörde
en tid utgivningen av Strindberg. Han tillhörde inte de
ideologiskt accepterade som Böök, Hedin och Heidenstam. Selma
Lagerlöf hade trots ideologin behållit sin popularitet i
bokhandeln, men Strindberg var nu litterärt frånvarande. Dock
upplevde hans verk senare, under krigsåren, en märklig
renässans. 1941 utges på nytt ”Tjänstekvinnans son” i
översättning av Robert Hartmann. Därefter följer fem översättningar
av Emil Schering till 1943, då ”Gustaf Vasa” publicerades.
I detta sammanhang sammanställde Emil Schering i juni
1942 i Berlin den första tyska upplagan av ”Svenska folket”.
Det blev ett redigerat urval huvudsakligen ur ”Svenska
folket”. I efterordet hänvisar Schering till Erik Hedén. Han var
den ledande socialdemokratiske litteraturkritikern och
vänstersocialist. Strindbergs historieskrivning angreps under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
