Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till det som Schering översatte hörde däremot skildringen
av de svenska fångarna i Ryssland under Peter den Store.
Orden måste denna kalla vinter, när Hitler lämnat sina
soldater i sticket vid Stalingrad och vigt dem åt undergången, ha
haft en alldeles särskild klang:
Carl XII, som, enligt poemförfattares utsago, blott kunde
falla, men icke vika, flydde dock från Pultava, och
lemna-de dermed sin här i fiendens hand såsom fångar...
Strindberg betonar i sin skildring kungens feghet, inbilskhet
och oduglighet och att fångarna inte fick någon hjälp av
honom. Scherings översättning är på vissa ställen en fritt
refererande sammanfattning; dock inte utan dubbeltydigheter: ”...
att sjelf återvända hem blygdes han” blir ”att sjelf återvända
hem blygdes han som slagen fältherre”. Men om kungen är
erbarmlig, så tecknar Strindberg de karolinska fångarna som
desto mer storartade. Också i detta följs han av Schering.
Och till dessa verkliga hjältar, som under lång fångenskap
arbetade för kulturen och civilisationen, hörde
artilleri-fältväbeln Johan Gustav Renat.
Strindberg har skrivit mycket om honom. Det var Renats
karta över Tsungariet som Strindberg hittade i Linköpings
stiftsbibliotek 1879 och som Ryska geografiska sällskapet lät
publicera 1881. För detta erhöll Strindberg sällskapets
medalj. En sådan utmärkelse tog han emot. Den var inget
nåde-bevis utan ett sakligt erkännande av verklig förtjänst. På
visitkortet från hans tid i Paris vid mitten av 1890-talet lät han
därför bl a trycka: ”Médaille de la Societé Imperiale Russe
de Géographie”. Strindberg åberopade sig också på Renat när
han inledde sin polemik mot Sven Hedin i Aftontidningen
den 13 juli 1910 med artikeln: En svensk karta över Lop-nor
och Tarimbäckenet av Johan Gustav Renat 1738.
I ”Svenska folket” tecknade Strindberg ett porträtt av
denne civilisationshjälte, patriot och ”modige artillerist”, som
återvände hem efter långa år i rysk fångenskap. Och
Schering översätter det för den tyska publiken - att läsa i bomb-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
