Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1880-talet av historikerna, men var, som Hedén beskrivit, av
omvälvande betydelse och är en föregångare till den
tradition i vilken senare Troels-Lund och Karl Lamprecht
verkade. Redan dessa tre namn var i Hitlers Berlin en
programförklaring. Schering avslutade så också sitt efterord med att
påpeka att läsaren ännu näppeligen lämnat Strindberg bakom
sig ”utan just står i begrepp att komma ifatt honom”.
Genom urvalet kunde läsaren få med sig att det var folket
som hade att välja sina ledare och därav också rätten att
störta dem; att det inte var hjältarna som skapade historien;
att det var rätt att göra uppror; att man hade skyldighet att
kritisera den överhet som blev förtryckare, och hur fegt det
var av Karl XII att lämna sina soldater i sticket i Ryssland.
Avsnitten om judarna var strukna. Däremot hade avsnittet
om de goda franska rasegenskapema hos de brunögda och
svarthåriga vallonerna behållits. Ett eller annat ord hade
retuscherats aesopiskt: ”en oförskräckt demokrat och klarsynt
historiker som Olaus Petri” blev ”en folkets man, en klarsynt
historiker”.
Men i Himmlers och Hitlers Tyskland var ju det
nödvändigt.
Att läsa denna upplaga och då noga erinra sig när och var
den publicerades innebär att man intensivt upplever den
demokratiska sprängkraften i Strindbergs verk!
Under textytan i Scherings utgåva i Hitlers Berlin 1942
döljer sig fint spunna avsikter. Till det Schering strukit hörde
också Strindbergs kapitel Judarna. Däri också avsnittet om
de först kända döpta judarna i Sverige:
Sålunda ... läto år 1681 den 29 september två till
evangeliska läran omvände gamle judar vid namn Israel
Mandel och Moses Jacob, med deras hustrur och barn,
tillsammans tjugoåtta personer, i tyska kyrkan af
församlingens dåvarande begge pastorer Bezelius och
Strauch sig döpas, och voro vid tillfället närvarande
konung Carl XI, enkedronningen Ulrika Eleonora och
Hedvig Eleonora samt många andra höga ståndspersoner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
