- Project Runeberg -  Skriftställning / 18. I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt /
145

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivar Lo-Johansson och huvudfåran

När en stor personlighet dör då får han många vänner. Nyss
var det Pär Rådströms tur, i dag blir det Ivar Lo-Johanssons
tur att inför offentligheten få en hel hord nära vänner. Den
horden kommer för honom som för andra av hans betydelse
trampande fram direkt efter döden. Det är ohjälpligt. Det
tillhör vår kulturs dödsritualer.

Men visst fanns några som stod Ivar Lo-Johansson mycket
nära. De var dock inte särskilt många. Han höll på sin
integritet som människa.

Det fanns däremot många han hade ett vänskapligt
förhållande till. Han brydde sig ju inte om berömdhet eller finhet
eller social rang och betydelse. Han hade därför en mycket
stor yttre vänkrets. I den meningen var han en av de svenska
författare vilken hade den största vänkretsen.

Nå! Ivar Lo-Johansson är död och många sörjer. Både
sådana som kände honom som människa och sådana som kände
honom genom böckerna. Men även om han är död och borta
och vi aldrig mer kommer att möta honom och även om det
han tänkte skriva förblev oskrivet har han inte gått ur tiden.
Han är död men hans ord lever. Det är avgörande. Han
formar med dem nu också en kommande generations
medvetande och insikt. Han är borta men för honom gäller vad
som gäller alla våra döda författare av betydelse: Vad han
skrivit finns. Det är det viktiga. Arbetet. Det enda stora och
verkliga livet ger. Den insikten om det stora livets villkor
hjälpte honom att välja rätt och bli mer än författare, bli
talesman.

Under senare decennier när hans plats i litteraturen blivit
oomtvistad lade han också ner mycket arbete på att hjälpa
och stödja unga författare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/18/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free