Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För en generation sedan var han sjuttio år. Hans böcker
hade då kommit i miljonupplagor i Sverige. Han var sedan
länge en litterär portalfigur. Han hade ett kapitel och mer i
litteraturhistorien. Men hans litterära och sociala betydelse
menades tillhöra det förflutna; statareländet var avskaffat,
åldringsmisären skulle åtgärdas. Nu skulle trettiotalet vara
förbi. Det skulle en ny litteratur till, en mer estetisk, en
finare, en kritiskt spännande en som skulle skrivas för
seminarierna direkt. Ivar Lo-Johansson fortsatte dock att skriva
sitt och den officiella kritiken var ju i alla fall berömmande.
Den talade till och med om förnyelse. Han var dock en av
våra erkända samtida berättare även om den stora insatsen
ansågs höra det förflutna till och frågeställningarna hans inte
menades vara aktuella. Man kunde därför från akademiskt
håll börja behandla honom som ett litterärt monument. Putsa
bort arbetarförfattaren och slipa fram en diktare som nästan
kunnat ta plats i Akademien.
Sedan inträffade något mycket ovanligt. Just som han
börjat behandlas som någon visserligen stor men en stor som
tillhörde historien nådde Ivar Lo-Johansson med sitt
berättande fram till en helt ny generation. Seminarielitteraturen
kom bort och han blev det unga svenska sjuttiotalets mest
representative författare. Hans ord blev aktuella; de öppnade
mot framtiden.
Det var inte av en slump Ivar Lo-Johansson för tjugo år
sedan nådde denna nya generation. Vi var ju flera som
menade att det skrivande som Ivar Lo-Johansson och de svenska
arbetarförfattama representerade utgjorde huvudfåran i den
svenska litteraturen. Akademismen och esteticismen däremot
tjänade SAF och överklassen, var hinder för folks insikt och
medvetenhet. Överlagt återställde vi därför orden. När vi då
rensade i den estetiska och akademiska bråte som hindrade
flödet nådde den stora litteraturen åter bättre fram till sin
unga publik. Bland annat genom att bilda och utnyttja Folket
i Bild/Kulturfront kunde vi bidra till att Ivar Lo-Johansson
och med honom också den svenska arbetarlitteraturen, trots
inflytandet från akademismen och esteticismen, förblev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
