Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
missionen, hade sagt att om det fortsätter som nu med tre
miljoner eller så arbetslösa i vart och ett av de stora
EG-ländema så går det illa för samhället så småningom.
Det verkar troligt. Det vet vi nog alla. I längden går det
illa. Visst är det intressant att också en sådan yrkessocialist i
karriären som Jacques Delors nu säger det högt och att BBC
finner detta vara en nyhet. Men intressantare ändå är hur det
kan komma sig att det kan gå kring tre miljoner arbetslösa i
vart och ett av de stora EG-ländema utan att det redan gått
riktigt illa för den härskande klassen och dess olika statliga
och överstatliga institutioner.
Nå, det finns alltfler tiggare inne i de stora städernas
köpcentra. Det är sant. Också i Stockholm syns fler fnask och
fler som går på driven. Slummen rötar vidare. Men än har
också städer som Paris långt kvar till det nordamerikanska
förfallet. Där finns redan en många miljoner stor och
ständigt växande avskrädesklass under samhället. En verklig
underklass alltså. Folk som aldrig kommer upp till ytan och
inte räknas i något val. Fast i Storbritannien börjar man få
amerikanska förhållanden. Och det östra Tyskland som en
gång var ett ledande industriland förträskas rätt snabbt.
Dock de håller sig ännu anständiga de flesta arbetslösa i
Europa. Men de får det allt svårare. De blir utförsäkrade, de
hamnar under strecket, de blir socialt allt osynligare och sakta
går också för dem familj och person i upplösning. Också ur
den väldiga arbetslöshetsmassan i de stora EG-statema
börjar så skikt efter skikt stötas ut och ned.
Jacques Delors, socialist eller ej, liksom hans likar nu och
på drottning Victorias tid oroas. Där nere under samhället
jäser skiten; blir till vad som för hundra år sedan kallades
farliga klasser. Alltså denna sump av knarkare, horor,
stjärtgossar, rånare, små förbrytare och större som vegeterar i
ytterområdena och sätter sin prägel på innerstäderna. De är
alltför många att låsas in, dyrbart är det också. Att avliva
dem alla går inte. Det visade Englands exempel för
hundrafemtio år sedan. Hur man än hängde tog det ingen ända på
dem. Dessutom är det inte humant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
