Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarlitteraturens betydelse för
demokrati och yttrandefrihet
Det är kris igen. Krig också. Arbetslösheten ökar. Politikerna
predikar sparsamhet för folket. Det är inte att undra över.
Från sekelskiftet och fram behövdes reformpolitiken för
arbetskraftens reproduktion; då var storindustri och långa
serier. Nu har den tekniska basen förändrats.
Marknadsekonomiens nya industri har andra arbetskraftsbehov. Alltså
ned-monteras reformpolitiken. De rädisskära intellektuella vilka
nyss fick sina honorar som revolutionärer skriver nu ihop sin
försörjning med inlägg om reformer som onyttigt socialt godis.
Följaktligen fyller intendenterna museerna med
installationer; mellanskiktsfeministema står upp som en man och
hävdar att kvinnor tänker annorlunda av naturen, att det är
patriarkatet, inte kapitalet som har makten; då en Wolgers är
konstnär och inte vaktmästare blir han kritikerhyllad som
förnyare när han stulit bänkar; kulturredaktörema diskuterar den
modernism som var modem för åttio år sedan, frihet och
skönhet därtill; poeterna experimenterar; författarna grubblar
över språket.
Allt detta är i sin ordning, sådan är de kultiverades
samhälleliga uppgift när marknadsekonomien går segrande fram
igen. Kris alltså och det riktigt stinker stillastående ideal. Sött
som av usla avlopp.
Att nu skriva om arbetarlitteratur och Ivar Lo kan bli
nostalgi. Därmed tjäna det bestående. För att undkomma detta
och för att inte fastna i estetemas eländighet går jag därför
en omväg in i ämnet. En riktigt naiv en.
För ett par dagar sedan meddelade det respekterade BBC
i sina världsnyheter att Jacques Delors, ordförande i EG-kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
