Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära därtill - var det i Sverige som arbetarförfattama,
proletärförfattarna, kom att bilda huvudfåran i litteraturen under
ett par decennier. De var heller inte diktare och skönandar
utan kom också - som Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson,
Kurt Salomonsson eller Folke Fridell, för att bara ta fyra
varandra rätt olika författare - att få direkt samhällelig
betydelse.
De vidgade tryckfriheten. Det är möjligt för oss att öppna
böckerna och se in i Sveriges nittonhundratiotal,
nitton-hundratjugotal, nittonhundratrettiotal och då inte bara se in i
studentliv och borgarliv. I Frankrike, Storbritannien och
Tyskland är det icke möjligt. De kom starkt att bidra till den
reformistiska självmedvetenhet med vilken folkhemmet
byggdes. Man kan säga att den reformistiska svenska
arbetarrörelsen - utan egen förskyllan! - genom dem fick den
proletära kultur som uteblev i såväl Sovjetunionen som Tyskland
och Frankrike.
Hur kom det sig?
Inte för att dessa proletärförfattare var någon ideologiskt
skolad falang; en oemotståndligt proletär slaghop. Deras
klassursprung var skiftande och de var inte proletärförfattare
i tysk mening. Inte heller var de arbetarförfattare i fransk
mening där skolade akademiker med föredömligaste
klassståndpunkt skrev arbetarromaner om klassmedvetna arbetare.
Inte heller berodde det på att den svenska arbetarrörelsen
hade någon annan teori än den tyska och franska. Tvärtom.
ABF var redan från början vad Nordahl Grieg på trettiotalet
skulle kallat en Gumanistfront. Proletärförfattarna
motarbetades från början av den erkända och ansvarsmedvetna
arbetarrörelsens funktionärer och redaktörer. Endast på den
politiska utkanten fick proletärförfattarna till en början publicera
sig.
Några bland proletärförfattarna gick som skrivet är på Pax
och söp in sig med borgarklassen. Den är kultiverad och
trevlig. De ramlade ut ur orden och in i finheten. Blev diktare
och tappade betydelse.
Dock förmådde de andra, de sinsemellan så olika, tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
