Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilhelm Moberg
En folkets epiker
I tjugo år har Vilhelm Moberg varit död. Den 8 augusti 1973
hittades han drunknad i Väddöviken. Han gick bort. I hans
fall är uttrycket inte en omskrivning; noanamn för död.
Vilhelm Moberg valde själv att dö när han - som han skrev
-inte tyade längre.
Då lästes i nekrologerna att han varit en av Sveriges
folkkäraste författare. Man skrev att han varit en folkets
berättare. Det var ordrätt riktigt. Hans upplagor tillhörde de största
någon svensk författare haft. Utvandrarserien blev i hans
livstid ett svenskt folkepos.
Det är fortfarande riktigt. Nu när han varit frånvarande i
snart en generation är han vid sidan av Selma Lagerlöf en av
de mest lästa och mest älskade svenska författarna. En av
våra få berättare. Men en som är mindre oskyldig än Selma
Lagerlöf anses vara. Ty i folkmedvetandet står ”Utvandrarna”
bredvid ”Hemsöboma” som typiskt svensk berättelse. Folk
ställer Vilhelm Mobergs ”Det gamla riket” bredvid
Strindbergs ”Det nya riket” och femtiotalets rättsrötedebatt läses
som tal till den svenska nationen. Vilhelm Moberg är
folkkär både som berättare och som förespråkare. Han är
sannerligen en folkets författare.
I och för sig förklarar detta också varför han på en gång
kan vara en allmänt läst och älskad författare och en som av
litteraturens officiella och akademiska dörrvakter behandlas
lite snålt; får sin placering långt ner på bordet.
I Bernt Olsson/Ingemar Aigulins ”Litteraturens historia i
Sverige” blir Vilhelm Moberg ”bondeepiker”. Hans verk blir
till ett litet kapitelinslag på gränsen till ”modernismens
frammarsch” och innan en ”modernistisk guldålder” tar vid i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
