- Project Runeberg -  Skriftställning / 18. I de svartare fanors tid. Texter om litteratur, lögn och förbannad dikt /
159

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svensk litteratur. Det är dock inte bara litterär okänslighet
när Olsson/Algulin skriver att Vilhelm Moberg hade sina
”rötter i bondeklassen” - utan att skilja mellan
”bondesamhälle” och ”bondeklass”, som om Rasken varit bonde! som
om inte just Vilhelm Moberg skrivit om jordägandet och
kluvit ”bönderna” klassmässigt - ty de skriver också ”den
intensiva kamp som Moberg förde mot vad han uppfattade som
rättsröta i det svenska samhället” - som om den bevisliga
och av folket helt korrekt uppfattade rättsliga rötan i det
svenska samhället varit en ”uppfattning”. Erlander kunde inte
uttryckt det bättre! Mao Zedong hade rätt också i att ytterst
blir all konstnärlig bedömning politisk. Det akademiska
skrivsättet uttrycker överklassens klassintressen. Att samma
akademiker efter föremålets död övertar det officiella vårdandet
och putsandet av eftermälet hör till ämbetet deras. Men
Vilhelm Moberg var folk - inte akademabel ens - och det styrde
också hans syn på den korrupta överheten. Till det
återkommer jag.

Att Vilhelm Moberg är folkkär, är en folkets berättare är
på en gång sakligt korrekt, något som kan beläggas med
statistik om så är nödvändigt, och djupt kontroversiellt då
orden inom sig också rymmer motsättningen folk mot herrar;
en som icke erkänns och av institutionella skäl icke kan
erkännas av officiella svenska akademiker och intellektuella.
Folket är dem ett fult ord vare sig de kallar sig liberaler eller
skriver fotnoter till Marx. I bästa fall anser de att det hör
romantiken och tiden före 1848 till.

Desto större skäl att se närmare på en del av det som
gjort Vilhelm Moberg folkkär och till en folkets berättare.
Jag börjar med döden. Den är allvar, den angår oss alla;
inställningen till döden är inte privat - också i det skiljer det
mellan folk och herrar.

Rasken tycks ha sig själv att skylla sin död. Men han dör
för att han inte vill släppa uppgiften. ”Han hade ju dikat ut
maden också; inte kunde han låta någon annan gå och skörda,
där han grävt och hackat och svettats för varenda fotsbredd
odlad jord!” När livet flyr ur honom ligger han helt stilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:21:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/18/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free