Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopplingen, släppandet - för att ta nu gängse uttryck - livets
innehåll. För folket är det annorlunda. Arbetet kan vara ett
trälande för att herrskapen skall kunna hålla sig med själsliv
och skönhet; har så varit genom historien. Av det trälandet
har överklassens poeter skapat fosterländska dikter och
berättelser. Men Vilhelm Moberg beskrev det ur folkets
perspektiv: ”Fattigdomen är enbart ful och förnedrande och
förbittrande för en människa; legenden om dess skönhet och
dess goda moraliska verkan är skapad av de rika.” Men
samtidigt är arbetet livets egentliga mål och mening; arbetet är
människans uppgift. Trälamas stenrösen är monument över
en hjältegärning. Men när träldomen och tjänandet upphör
och människan blir sin egen blir också arbetet befriat: ”Karl
Oskar rättade sitt arbete efter solens gång, han började det
tidigt om morgonen innan solen begynt värma, vilade sig
under dagens heta timmar, fortsatte på eftermiddagen och
arbetade så länge han såg av dagsljuset i svalkan om kvällen
... Men fast han utnyttjade dagsljusets sista stråle om
kvällen, så räckte icke dagen för honom: Han ville uträtta ännu
mer. Och han klagade över att han bara hade två händer.”
Men om träldomen skapat monument ur sitt eländiga slit
och om dygnet inte räcker till för den frie jordbrukaren är
det intellektuella finarbete som utförs i överklassens tjänst
en förnedring. Knut Toring sitter vid skrivbordet och väljer
noveller åt A.B. Folklektyr. På ett år förtjänar han nästan till
en liten gård därhemma. Hans muskler förtvinade och han
äcklades av vad han läste ty ”den stora mängden av de
skrivande människorna levde ett osunt och förvridet liv i sin
inbillning. Hjärnorna arbetade och framlade här sina foster, som
i allra största antalet fall var missbildade och avslöjade rena
armodet. Fasaväckande armt var deras själars liv. Hur kunde
en människa uthärda att leva med en sådan hjärna?”
Men Vilhelm Moberg var själv en skrivande människa.
Dock av annat slag. Författarskapet var hans uppgift. I
”Soldat med brutet gevär” säger Valter Sträng: ”Där har de bott,
skomakarns, skräddarns, murarns, möllarns, ställmakams,
kopparslagarns. Ty i denna bygd har småstugefolkets vida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
