Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gama, röjt vägarna, byggt slotten, kungsgårdarna,
fästningarna, borgarna, städerna, stugorna. Jag såg bara glimtar av dem
som betalat skatterna, som avlönat alla präster, fogdar och
ämbetsmän. Jag saknade nummerkarlarna i krigshärarna, som
i främmande länder stupat för fosterlandet, deras hustrur som
väntade därhemma, jag saknade tjänstehjonsklassen, för
vilken en särskild lag Tjänstehjonsstadgan hade gällt, och jag
kunde inte hitta löskefolket, de s.k. försvarslösa, som inte
ägde jord, hus eller hem.”
Denna grundhållning skapade det djupa förbundet mellan
författaren Vilhelm Moberg och folket. Medvetet använder
jag här ett uttryck som egentligen skrivs på tyska:
Volksver-bundenheit. Ty till det elände som nu i denna nya kris får
också folk i Sverige att gå som grisar till slakthuset;
skrikande men utan att göra uppror, hör att kulturradikalema så
låtit sig bedras av Hitler och hans anhang att de tror folk,
folkets, folkligt och folkförbundenhet vara av nazism och
överhet. Men Vilhelm Mobergs hela gärning är ett exempel
på motsatsen.
”Rid i natt!” var inte en tillfällig beredskapsroman mot
det hotande tyskeriet av år 1941. Den är typisk för Vilhelm
Mobergs grundsyn på folket och herrarna, folket och
fogdarna. Under de årtionden han verkade kunde han i den ena
eller andra frågan ta ställning på ett sätt jag då inte kunde
vara överens om. Det kan man diskutera: Hur beskrev han
Tyskland efter diktarbesöket på tre veckor år 1935? Hur såg
han på Förenta staterna när dess herrar strävade efter
världsherravälde på femtiotalet? Entydigt är detta inte; liksom
heller inte Artur Lundkvists hållning till livsmystiken. Just
därför bör man noga läsa in det och läsa det inom sin tid. Då
visar det sig varken vara särskilt konstigt eller avgörande och
spelar ingen roll för min syn på hans arbete i stort.
Avgörande blir att Vilhelm Moberg aldrig så som en annan stor
nordisk berättare, Knut Hamsun, programmatiskt tog
ställning mot folket och för eliten och därmed kunde sluta upp
kring Hitler och hans anhang; att han aldrig anpassade sig
till att bli en fin och ädel diktare som hjälpte överheten skaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
