Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fall, som min bäste vän Nelson, hade jag ingen aning om var
hans förfäder kom ifrån. Vi var amerikaner och jag var
våldsamt amerikansk. Jag tyckte att de svenska invandrarna var
äckligt svenska. De serverade köttbullar fulla med
brödsmulor på dystra julfester i salar där de rangliga stolama var
målade med en deprimerande snusbrun färg. I
skolbiblioteket studerade jag de gamla numren av Harper’s Weekly. Jag
älskade Thomas Nasts bilder och kunde tala länge och väl
om hur de revolutionära tyska demokrater som invandrade
efter 1848 ansåg det nödvändigt att bekämpa tyskeriet och
de religiösa skolorna. En sådan invandrare var jag - en
ganska typisk en - första gången jag läste O.E. Rølvaag.
Det är mer än möjligt att min uppfattning om ”Peder
Victorious” fortfarande omedvetet är färgad av detta. Men
jag vet att jag borde läsa boken i dess norska version, både
för att boken är avgjort lättare att läsa på norska än engelska
och därför att bokens tema - konflikten mellan första och
andra generationens invandrare - direkt angår oss i
Skandinavien här och nu. Romanen har relevans för våra dagars
konflikter.
I dag gäller det som O.E. Rølvaag skrev om konflikten
mellan första och andra generationens invandrare i Amerika
alla de stora grupper som under de senaste decennierna har
kommit som invandrare till Sverige och Norge. Dessa som
på ett tragiskt sätt blivit bindestrecks-svenskar [t. ex.
turksvenskar, somali-svenskar, ö.a.]; inte riktigt accepterade som
svenskar av sina blåögda grannar men berövade förmågan att
tala med sina far- och morföräldrar! I ett brev till professor
Percy Boynton den 3 juni 1929 formulerade han bokens tema
på ett sätt som också gäller för invandrarfamiljerna i getton
som Rinkeby eller Södertälje i dagens Sverige:
”... mellan den första och andra generationen av ...
skandinaviska amerikaner är brottet många gånger brutalt trots
att de mänskliga egenskaperna kan vara lika fina. Ni håller
nog med mig om att det är en tragedi för mor och barn att
inte kunna samtala intimt med varandra. Hennes sånger kan
barnet inte förstå. Vad som närt hennes själ kan det inte be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
