Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De därpå följande romanerna i samma serie som handlar
om invandring och nybygge är bra Vilhelm Moberg. Goda
romaner; han ägnade också mycket tid åt att samla material
om den svenska invandringen. Men de saknar den äkthet som
fanns i det som O.E. Rølvaag kunde skriva. Detta är inte
förvånande i sig. O.E. Rølvaag var invandrare men det var
inte Johan Bojer eller Vilhelm Moberg. Johan Bojer var norsk
författare som reste till Amerika för att skriva, Vilhelm
Moberg var en svensk romanförfattare som skrev om svenska
invandrare i Amerika; O.E. Rølvaag var amerikansk
författare. Hans realism behövde inte konstrueras för att bli
realistisk. Detta gäller också för Waldemar Ager. Hans
”Gamlelandets sønner” är mer realistisk, mer levande som litteratur
än exempelvis ”Vor egen stamme” trots att Johan Bojer var
en mycket erfarnare och framgångsrikare romanförfattare. Att
skriva realistiskt är inte bara en fråga om hantverkskunnande.
Det är naturligtvis nödvändigt att skriva och att
rapportera från en annan kontinent, en annan kultur, en annan klass
liksom det är möjligt att skriva om en annan tidsålder;
Heinrich Mann skrev om kung Henrik IV av Frankrike för att
synliggöra viktiga ämnen under nittonhundratrettiotalet; Egon
Erwin Kisch kunde skriva om Mexiko. Men när det gäller
romaner kan inte ens aldrig så noggranna anteckningar
ersätta livets erfarenhet. En sådan realism är andra gradens
realism; ett realistiskt författande om det man läst och
antecknat. Rent ut sagt: En Emile Zola som allvarligt studerar
folkets vanor och språk ger en mindre intressant läsning än en
Ivar Lo-Johansson - själv en av folket! - som skriver om
sitt liv.
Det grundläggande med realismen i ”Giants in the Earth”
är att författaren själv var invandrare. Han skrev utifrån sin
egen erfarenhet och utifrån de berättelser som han på ett
naturligt sätt fick höra. Han förändrade bara sin egen tid och
miljö en aning. Men detta grundläggande faktum utgör också
verkets inre konflikt. Det är en amerikansk roman skriven på
ett språk som inte var amerikanskt.
Lincoln Colcord som inte var den ende översättaren men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
