Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vokabulärer; det blir två lätt olikartade sätt att tänka inom
den allmänna ram som kallas marxistiskt tänkande!)
Språken löper inte jämsides. Traduttore, traditore
[översättare, förrädare] är inte bara ett ordspråk. Det finns ingen
verklig översättning från ett språk till ett annat. Så snart man
börjar skriva något som är en aning mer sammansatt än
matematik och formell logik på ett språk har man skrivit något
oöversättligt. Jag vet. Nu har jag inte arbetat på engelska på
en generation och jag märker att mitt språk lider av vanvård.
Men i slutet av femtiotalet och början av sextiotalet bodde
jag i Indien. Där var jag tvungen att försörja mig på att skriva
på engelska. För andra gången övervägde jag då att byta
språk och medan jag gjorde en film på Kuba 1967 använde
jag ett material som jag hade gett ut på svenska [”Samtida
bekännelser av en europeisk intellektuell”] till att skriva en
roman på engelska: ”Confessions of a Disloyal European”.
Den översattes för resten till norska 1970. Några år senare
skulle den ges ut på svenska. Jag klarade inte av att göra
det. Jag visste vad jag ville skriva, men det saknades en
direkt länk till svenskan. Jan Stolpe översatte den.
Boken blev ganska framgångsrik, jag hade förläggare. De
ville att jag skulle fortsätta men jag återgick till svenskan.
Anledningen till det var att jag upptäckte att min engelska
trots allt saknade djup. Jag skrev engelska ungefär som mina
bengaliska vänner gjorde. Eller som Theodor Kallifatides
skriver svenska. Det språk jag skrev saknade en fjärde
dimension. Det är inte överraskande. Vi tillägnar oss vårt
verkliga språk - vårt modersmål - innan vi är fyra år gamla. Vi
får vårt ordförråd, vi utvecklar vårt intonationssystem och vi
formas till människor. Sedan går vi över tröskeln. Därefter
kan vi börja minnas. Litteraturen är nationell; det är lika
omöjligt för oss att verkligen byta språk som att byta
ögon-färg.
August Strindberg försökte skriva på franska för ett sekel
sedan. Hade han lyckats skulle han inte ha blivit en stor
fransk författare utan på sin höjd en mindre betydelsefull som
sedan försvann ur litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
