Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig disponera sitt skrivande abstrakt, avköna berättandet till
krior; de akademiska avhandlingarna görs än mer oläsbara.
Den tvångströjan behövs för att inte tänkandet skall bli fritt
och samhällsfarligt. Men Balzac är realist. Ferragus dör i den
första berättelsen men agerar i den tredje. Så erfar man
nämligen också till vardags om människor och deras öden. Den
kompositionen hör, som Strindberg påpekade, till verket;
viljan att åt läsaren skapa en annan värld, en systematisk en att
träda in i.
Det är också med denna komposition här i ”De trettons
historia” som personerna börjar återkomma. Bifigurer i en
berättelse blir huvudfigurer i en annan. En annan, en
tydligare verklighet tar form och blir system. Personerna
återkommer inte bara i dessa tre berättelser; deras liv belyses i
den ena romanen och den andra i det stora verket. Henri de
Marsay gör en stor politisk karriär och blir minister under
Ludvig Filip innan han dör alltför ung 1834; Rastignac blir
-som Émile Blondet påpekar i ”La Maison Nucingen” - hans
politiske arvinge och efterföljare. General Montriveau som
stått Henri de Marsay politiskt nära och bland annat blivit
pär av Frankrike under julimonarkien lever ännu - är blott
sextio - vid Balzacs egen död och allt talar för att han
senare spelade en betydelsefull roll under Napoleon III och
borde kunna återfinnas hos Zola.
Denna romanen är en port till det stora verket. Men den
intar även en nyckelposition i Balzacs egen utveckling. Den
som läser texten mer uppmärksamt upptäcker något
anmärkningsvärt. Förordet skrevs ut i februari 1833 men är daterat
till Paris 1831. Dock den dateringen införde Balzac först år
1843 när romanen fick sin plats i ”Den Mänskliga
Komedien”. Varför denna medvetna feldatering?
Det finns inget belägg för att han skall ha skrivit ett
utkast till texten 1831. (P.-L. Jacob menade sig visserligen år
1882 minnas att Balzac talat med honom om Ferragus som
ledare för de Tretton 1829.) Men det är ingen tillfällighet att
han 1843 antedaterar förordet till just 1831.
År 1829 var den trettioårige Honoré Balzac en mång-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
