Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalla krig världen över och för den dåtida fredsrörelsen och
för samarbete med det franska kommunistiska parti som då,
trots sin splittrade och rätt eländiga ledning, representerade
den franska arbetarklassen. För detta var han helt beredd att
också bryta både personliga och litterära relationer även med
sådana som Camus.
Mot det franska kommunistpartiet gick han sedan både
när han fördömde den sovjetiska interventionen i Ungem och
när han tog klar ställning för Algeriets rätt. Det skulle dröja
innan de med Moskvas olika tillfälliga taktiska allianser
trogna franska kommunistledama vågade bli antikolonialister
mot den franska regeringens vilja. Den osjälvständigheten hos
ledarna kom att bli partiets - och arbetarklassens - olycka.
De som mot tortyren och mot kolonialismen stod för
principerna var då sådana som Sartre. Därför bombades också hans
hem.
Nu långt senare när historien är bestämd kan Sartres
ställningstagande tyckas självklart. Men så var det alls inte. Och
för att förstå värdet av Sartres och de andra intellektuellas
insats under Algerietkriget bör man också förmå se de
svårigheter de franska kommunistiska politikerna stod inför
under Algerietkrigets första år. De var ledare för ett massparti.
Sartre hade haft rätt när han såg partiet som den franska
arbetarklassens organisation. Borgerliga politiker och
socialistiska använde statens yttersta maktmedel mot de så kallade
terrorister vilka hävdade Algeriets rätt till självständighet. De
menade att de även i användande av tortyr och avrättningar
hade en majoritet av folket med sig. Så var det nog också.
Det gällde ju som det franska folkets majoritet då såg det
fosterlandet självt.
Kommunisterna var mot avrättningar och tortyr men
förmådde inte tala öppet om självständighet. De var rädda att
de då skulle förlora sin massbas. Ty inte bara för den
franska bourgeoisien utan även för den franska arbetarklassen var
det franska imperiet en sak och Algeriet en annan. I alla
skolor hade alla franska barn i generationer fått lära sig att de
tre departementen söder om havet utgjorde en del av Frank-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
