Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seklets slut som dess början.
Med det europeiska adertonhundratalet är det annorlunda.
Det är ett så märkligt århundrade att det är historiskt unikt.
Man får gå tillbaka till den tid då elden togs i bruk eller då
människan blev åkerbrukare för att finna en epok lika
omvälvande. Lika framtidsdräktig.
Vilken är dess karaktär?
Det europeiska adertonhundratalet är den epok då
bourgeoisien kan ta över som härskande klass. Och bourgeoisien är
särskild. Väl har dess politiska och ideologiska företrädare
kunnat som viktorianerna klä ut sig till samhällsbevarare, som
dess Ludvig Filip i Frankrike pryda sig med paraply och
borgardygder eller som dess nutida akademiska
representanter skygga för själva orden härskande klass och bourgeoisie,
men det hjälper inte, bourgeoisien har varit den mest
revolutionerande härskande klass som funnits. Det är ohjälpligt.
Den rider tigern och kan inte annat.
Den tydligaste karaktäristiken av dess välde formulerades
för hundrafemtio år sedan av två unga tyskar, Friedrich
Engels och Karl Marx när de skrev sitt kommunistiska manifest:
”Bourgeoisien kan icke existera, utan att alltjämt
revolutionera produktionsinstrumenten, d.v.s.
produktionsförhållandena, således samtliga samhällsförhållanden. Ett
oförändrat bibehållande av det gamla produktionssättet var däremot
den första existensbetingelsen för alla tidigare industriella
klasser. Den fortgående omvälvningen i produktionen, det
oavbrutna skakandet av alla samhälleliga förhållanden, den
eviga osäkerheten och rörelsen kännetecknar bourgeoisiens
epok gentemot alla andra.”
Men den epoken pågår ju än i dag. Det är bara att slå upp
dagens tidning och läsa ekonominyheterna om vad som sker
i såväl Förenta staterna som Sydostasien just nu. Även
nyliberaler i vårt land skulle vara överens. Så är det ju. Fast
uttrycket ”den eviga osäkerheten” skulle de finna vara
störande. De skulle också med säkerhet hävda att det inte var
rätt att säga att allt fast förflyktigades och alla eviga
sanningar upplöstes i kontant betalning. Inte med hänvisning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
