Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigen om marknaderna mellan de i olika länder baserade
härskar-grupperna. De ideologiska följdfenomenen var inte trevliga.
Tag britterna i Indien till exempel. Det tidiga europeiska
adertonhundratalets britter gick där klädda som folk, de
”interdined och intermarried” med ”the natives” som det
heter och hade knappt börjat behärskas av andra föreställningar
om sitt övervärde än dem de delade med de inhemska
härskarna. Mot slutet av seklet när imperiet var som mäktigast
hade britterna i Indien klätt ut sig i de märkligaste och mest
opraktiska tropikdräkter (tropikhjälmen t.ex.). De hade av sin
härskarroll tvungits övertyga sig om sin särart och på
hemländernas universitet tillsatt akademiska lärare vilka hävdade
att kultur och civilisation kunde uppstå blott i dimmiga och
kalla nordatlantiska områden. Det fanns från mitten av
ader-tonhundratalet och fram genom kolonialismen heller inte en
enda engelsk skönlitterär författare som förmådde skildra
Indien annat än med kolonialistögon.
De samhälleliga motsättningarna i själva Europa var också
sådana att där pågick en ständig ideologiproduktion för att
motverka följderna av den nyktra syn på verkligheten som
bourgeoisiens upplösning av alla värden möjliggjorde. I det
offentliga hävdades därför idealistiska konstigheter och
irrationalism som rasföreställningar, nationell chauvinism,
teorier om geni, födda förbrytare, kvinnors biologiskt
betingade alldeles eget kvinnliga tänkande, parapsykologi
(merparten av det som kom att kallas psykologi var inte stort
bättre), och mer eller mindre uppriktig religiositet av ett
eller annat slag. Lägg till detta sådana kulturspecifika
avvikelser som den tyska vakthållningen kring officersäran
(men-surärr!) och den dåtida bourgeoisiens allmänna
sexualmoralis-ka hyckleri med dess dygdiga mödomshinneintresse och
utbredda råpomografi. Ja, när man ser sig om i Europas
ader-tonhundratal är det lätt att bli beklämd.
Men det är ju inte det hela. Det var ju ett stort och
underbart sekel detta bourgeoisiens europeiska adertonhundratal.
Det är ju dess författare och konstnärer som fortfarande
sitter oss i bakhuvudet och bestämmer vårt tänkande och vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
