Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därborta på hyllorna längre bort, de stora encyklopediema,
brittiska, tyska, nordamerikanska - den medvetet och
polemiskt vänsterdemokratiska Nittonde århundradets stora
Larousse av mig kanske mest utnyttjad.
Samtidigt hade bourgeoisien skapat sina nya intellektuella
institutioner. Kuriosakabinettema blev till stora museer;
biblioteken öppnade sig. August Strindberg beskrev sin
upplevelse av att komma in i dåtidens kungliga bibliotek. Ännu
låg det i slottet men redan höll det på att ändra karaktär:
”När han nu för första gången kom in i bibliotekssalen
stor som Berns Salong och alldeles full med böcker häpnade
han. Det var ett hav i vilket han ville störta sig med huvudet
förut och dricka det ur i botten. Han blev ödmjuk inför detta
ofantliga människoandens arbete och han trodde att här skulle
livets gåtor lösas allesamman.” (”I Röda Rummet”, 1887.)
Det var inte en så idealistisk tanke. Kunskapens
tillgänglighet är revolutionerande.
British Museum hade öppnats år 1759. Dit erhöll den
landsflyktige tyske redaktören och filosofie doktorn Karl
Marx den 12 juni år 1850 läsesalskort. Då fanns där 435 000
band. Under tio år drog han sig då efter nederlaget undan
från agitation och direkt politiskt arbete för att där i
läsesalen tillbringa sin mesta tid. ”Vanligtvis är jag på British
Museum från klockan nio förmiddagen till klockan sju om
kvällen”, skrev han i juni 1851. Endast de dagar då hans
kläder var hos pantlånaren gick han inte dit. Ty han var ofta
mycket fattig. I september 1852 antecknar han: ”Yttersta nöd.
Alla sjuka.” När han först trädde in i läsesalen började han
med att noga läsa igenom alla nummer av ”The Economist”
som grundats 1843. Sedan fortsatte han att arbeta i
bibliotekets rika samlingar. Fram till år 1853 var han läsesalens
kanske flitigaste besökare. Då hade han fyllt 24 häften med
excerpter numrerade: ”Londoner Hefte I-XXIV”; 1 250 tätt
skrivna sidor. Han är inte otacksam. Efter åtta års läsning
kan han börja sammanfatta i ”Till kritiken av den politiska
ekonomien”, då skriver han:
”Utgivandet av ’Neue Rheinische Zeitung’ 1848 och 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
