Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför en hel del också de kan komma att föreslå. Inget ont
om utredningen och dess ledamöter alltså.
Men nog bådar det illa att makterna tillsätter en
utredning. De brukar göra så när läget skärps och snaran skall
dras åt. Då, när ecklesiastikminister Edenman tillsatte sin
litteraturutredning - den som officiellt hade i uppdrag att
säkra spridning av god litteratur till folket och därmed även
förbättra författarnas ekonomi - satt jag skrivande till långt
in på nättema vid fotogenlampans sken i torpet Lilla By röna
i Kaffatorp uppe i Göingeskogama norr om Kristianstad. Men
skrev gjorde jag på trots och tvärs ty jag hade visserligen
lyckats placera några texter i vänstertidningar som
Stormklockan, Ny Dag och Clarté (fast Clarté var finvänster och
Karl Vennberg och de ädlare clartéistema hade reagerat mot
mina ord och meddelat redaktionen i Göteborg att tidskriften
Clarté skulle läggas ned om Jan Myrdal än en gång fick
publicera sig där). Jag hade också fått in en del i Arbetet och
Kristianstads Läns-Demokraten. Men jag var omsorgsfullt
refuserad på förlagen och alla litterära tidskrifter sedan snart
två år. Det var inte meningen jag skulle få fortsätta skriva.
Det visste jag. Och det inte bara av litterära skäl eller för att
vederbörande grindvakter tyckte privat illa om mig och/eller
månade om familjen Myrdals relationsnät.
Det år då Edenman (och om honom mer en annan gång)
tillsatte sin utredning var ju året 1948. Då hade Washington
slagit taktpinnen i pulpeten. Nu skulle vara slut på
folkfronten; vänstern skulle rullas tillbaka och i litteraturen pågick
drevet mot oliktänkande. Nu skulle det bli konst och skönhet
- och demokratiskt sinnelag på Tingstenskt sätt därtill. Satan
ta den som inte var överens om att vara fri och konstnärlig
på det sättet.
Det var då Amold Ljungdal, poet, romanförfattare och
kritiker försvanns ur svenska litteraturen. Han var
Författareföreningens fackligt skicklige vice ordförande som på
vårstämman skulle efterträda ordföranden Fredrik Ström, då mest
i hedersfunktion.
Men Amold Ljungdal var socialdemokrat på vänsterkan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
