Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten och hade - som Erik Blomberg - vägrat byta åsikt på
nådigt känd befallning. I stället hade han just publicerat den
(ännu!) bästa introduktionen till Marx på svenska språket:
”Marxismens världsbild”.
Därför bådades diktarna och tänkarna upp, hela den
svenska litteraturens kreti och pleti (bödlar och ilbud, som
det hette i den gamla Nordisk Familjebok). Det blev ett
för-fattarmöte hyllat som demokratisk seger i Svenska
Dagbladet. Arnold Ljungdal drevs ut, de rättänkande kritikerna
trummade därtill ut honom ur litteraturen som okonstnärlig och
opoetisk. Rättning i de litterära leden!
En hel del av mina dåvarande skrivande vänner tystnade
för alltid. De orkade inte hålla ut. De anständiga unga
litteratörerna tumlade däremot lydigt ut i skönhet, dikt, konst
och romantik. Fy fan vad jag föraktade dem! (Det var en
sådan Ljungdal-manöver Per Wästberg och hans PEN-följe
nästan - men nära skjuter ingen hare! - förmådde genomföra
mot mig och Gun i våras! Om han och hans akademiska
sällskap sedan lyckas lika bra som 1948 års västdemokrater med
att sätta skräck i många yngre och göra dem själfulla,
konstnärliga och lättvärvade för det CIA organiserar - en ny
Kongressen för Kulturens Frihet t ex - får vi se med tiden.)
Men jag visste också därute i Göingeskogama 1948 att
nu skulle det dröja ett bra tag innan det skulle bli möjligt för
mig att bli officiellt tryckt i Sverige om jag inte snabbt och
offentligen bytte syn på världsskeendet. Fast att det skulle ta
ytterligare sex år av refuser innan jag kunde bryta upp
för-lagsportama visste jag väl inte. Fast det hade dock ingenting
betytt om jag vetat det.
Det var i det läget makterna tillsatte sin litteraturutredning.
Exemplet hade statuerats med Arnold Ljungdal. Författarna
hade fått lära sig veta hut. Nu skulle de få möjlighet att
hoppas på lite belöningar. Så såg jag det då. Och det var väl
inte helt fel.
Fast jag var klok nog att inte vara mot utredningen.
Motsättningarna mellan dem däruppe måste alltid utnyttjas. Det
visste jag redan då. Resultatet blev heller inte dåligt. Så små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
