Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kratiskt satans följe! Men hata dem som reaktionära icke
som judar! Men klipper man till dem, så är det naturligtvis
juden som förföljes. Med den taktiken ha de gått långt!
Först vårvintern år 1887 når Strindberg fram till en
vändpunkt. Han har då läst Edouard Drumonts genombrottsbok
La France Juive och prövade att använda dennes (och därmed
den modäma franska) antisemitismens argumentation i sitt
brev till brodern Axel strax efter den femtonde februari 1887:
Om du hade en aning om hvilket nät af judar är spunnet
kring hela Europa och hur de känna hvarann allesammans,
och hvad deras Messiasidé är. Jag har berömt dem - dels
dyperad, dels ”nödd och tvungen”. 1 Frankrike utkom i fjor
en bok i två delar kallad La France Juive. Man blir rädd
när man läser det. Och i Tyskland procenta de på jord så
80% är i deras händer och inte en fri bonde mer fins. Det
är deras rätt efter de ha magt, men vi ha då också rätt att
-fly dem, när vi ej rå på dem.
I brevupplagan finns ingen fotnot till titeln La France Juive.
Det är synd. Det har bidragit till att det inte blivit någon
större diskussion om Strindberg och antisemitismen bland
radikala svenska läsare och forskare. De är numera sällan
franskorienterade och vet nog inte utan vidare vem som
skrivit boken och vilket inflytande den haft och ännu har.
Det exemplar jag en gång fann på kajerna var ett omtryck
av den senaste av författaren godkända upplagan; den 200:e
tryckt år 1912. Den hade getts ut på Flammarion i Paris år
1943. Ty naturligtvis trycktes boken upp på nytt under
ockupationen. Vare sig man intresserar sig för Dreyfus-affären
eller Petain-regimen eller framgångarna för Le Pen och
andra rasister i Frankrike nu på nittonhundraåttiotalet gör man
klokt i att läsa den.
Så som jag framställt Strindberg var han fördomsfull. Han
tyckte illa om judar på ett för hans ursprung traditionellt och
oklart sätt. Han vacklade än hit och än dit. Han säger ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
