Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inför offentligheten och till Edvard Brandes och ett annat till
sin bror. Han tar en officiell ställning och en privat.
Men var han antisemit? Ja, han hade haft Marrs skrift i
bokhyllan och man hade sagt så om honom och han hade
skrivit det själv i brev. Man han var det dock inte i någon
Stöckers mening eller i någon rysk eller ungersk
pogromorganisators mening. Han var det i gammaldags svensk
kälkborgarmening.
Och just här vid Edouard Drumonts bok går det att dra
ett streck. När Strindberg i Sverige framträtt som antisemit
med Moses var han en provinsiell tänkare, ty som Figaro
den hösten skrev i Paris:
En antisemitisk rörelse av det slag som nu framträder på
några ställen på jorden skulle i Frankrike drabbas av allmänt
löje.
Men han var inte bara en provinsiell tänkare utan en som var
helt ur takt med Europa. Nu mötte han en annan tradition. I
den traditionen fanns inte någon sådan koppling mellan ett
slags demokrat och judefiende som i Sverige från
ståndsriksdagens och Crusenstolpe-kravallemas tid. Här ute i
Europa är det en spegelbild Strindberg möter där höger och
vänster bytt plats. Men det är ingen skenbild. Det är en annan
verklighet. Det är först ur Drumonts bok den modäma
franska antisemitismen utvecklas; den som blev ett av
reaktionens mest effektiva ideologiska vapen. Den som var en réac
-en réactionnaire - var också antisemit. Hade Strindberg efter
detta möte stått fast vid och utvecklat tankarna från brevet
till sin bror, då hade detta fasthållande inneburit att han bytt
underklassig grundhållning och då - men först då - hade
Strindberg kunnat betecknas som antisemit i en verklig
mening bortom det kälkborgerligt fördomsfulla.
Därefter finns inte längre någon sådan antisemitism hos
Strindberg. Den Edouard Drumonts bok han nyss hyllade vill
han knappt minnas; han gitter varken stava antisemitism
eller Drumont rätt. I brevet till Birger Mömer 19 maj 1896
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
