Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starka männen sitter åter, stolarna knarrar. Från de bakre raderna
sprids inte längre några viskningar. Reglarna har skjutits för och
bronsdörrarna går inte att rubba. Det trampar fortfarande i
foajén, men ljudet är dovt och låter som vore det långt borta.
Hycklarna hukar sig, bugar och niger; talar om fred och
förståelse, konst och vetenskap, frid på jorden och vi är alla goda
vänner och låt mig bara säga att jag verkligen vet vad som sker
bakom ridån och jag tillhör dem som ser in genom den här
springan. De pekar på springan och en av dem sticker in huvudet.
De andra ställer sig skyddande runt honom, vänder sig mot
publiken och säger:
— Som ni ser har vi insyn.
Men publiken ser bara en byxbak.
— Vi uttrycker nu vår allmänna oro.
Då ser publiken byxbaken försvinna in genom springan i ridån.
Det låter som om man stucke en gris därbakom. Kören säger:
— Vi måste visa lugn och fattning i svåra tider. Publiken
bläddrar i programbladet. Spelet är gammalt och de uppträdande
ryktbara. De letar efter byxbaken.
Trampet i foajén har helt tystnat. Ridån är stilla. De
uppträdande ler mot publiken. Publiken applåderar svagt. Hostar.
Bläddrar i programmet. Letar efter andra aktens handling. Finner
dock bara blanka blad. Programpappersprasslet stiger hektiskt ur
bänkarna. De uppträdande ler fortfarande med guldbryggor,
stifttänder och proteser ner mot den alltmer oroliga publiken.
Då sprängs de tunga dörrarna. Då rämnar även ridån. Då
trampar det tungt i gångarna. Då gapar munnarna och
verkligheten är i rummet. De uppträdande har försvunnit. Deras roll
är färdigspelad.
Det blir de blanka bladens handling ty ingen bland publiken
finns därefter kvar att beskriva vad som skett.
AB 28-1-68
De styrande och deras förnuft
I
”227. En särskild fråga rörande utlämnandet av registeruppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
