Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beger sig. Dessa föreställningar blir alltså en social faktor man
bör ta med i beräkningen när man skriver.
Hittills har jag vägt nödvändigheten av offentlig polemik mot
riskerna för oönskade sidoeffekter och funnit att sidoeffekterna
vägt tyngst. Men efter Gunnar Myrdals senaste politiska utspel
om Förenta Staternas utrotningskrig i Vietnam har situationen
förändrats.
Opinionen i Sverige mot Förenta Staternas krig är mycket stark.
Det anförande Gunnar Myrdal höll 24-1-68 som nyvald
ordförande för Svenska kommittén för Vietnam hade av denna kommitté
dock icke diskuterats innan det hölls. Kommittén skall ta slutlig
ställning till sitt arbete och dess målsättning först 13-2-68. Men
Gunnar Myrdal har redan bundit kommittén; har använt den för
ett personligt politiskt utspel och har dessutom innan mötet
13-2-68 redan varit i Moskva och förhandlat om
fredsforskningsfrågor — och inför sovjetiska politiker även framstått som
ordförande och talesman för Svenska kommittén för Vietnam. Det är
alltså nödvändigt att granska hans anförande och ta ställning till
den politik han representerar.
Redan Gunnar Myrdals språkbruk är avslöjande: ”...
förvirrade hjärnor ... de element som söker dramatisera sin protest ...
ungdomens benägenhet för extrema protester”. Det är ett språk
som vanligtvis hör hemma i SvD, Barometern och UNT. Det
förenar det osakliga med det smädande. Som beskrivning av den
aktiva vietnamopinionen han vänder sig mot är det missvisande.
Gunnar Myrdal själv borde kunna inse detta om han gjorde
tankeexperimentet att allt han sade avfärdades med: .. en sjut-
tioårig f d politiker...”. De personer och de grupper Gunnar
Myrdal beskriver med högerns ordval argumenterar dock inte på
denna nivå. Ty det är inte så att blott ”förvirrade hjärnor”
protesterar mot den svenska regeringens politik. Det är heller inte så att
sjuttioåringar i allmänhet blivit konservativa. Bland de
”förvirrade hjärnor”, de ”element”, de som kännetecknas av ”ungdomens
benägenhet för extrema protester” befinner sig många av Gunnar
Myrdals jämnåriga och många av hans gamla stridskamrater från
trettiotalsradikalismens dagar.
Med pinsam tydlighet framgår av anförandet att Gunnar
Myrdal antingen inte känner till den debatt som förts i vårt land, som
i andra länder, eller menar att en demagogisk sanningslöshet är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
