Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg vildgässen en bra bit öster om Torsholmen.) Men så att det
ingenting säger och ingenting förklarar. Detta ”jag” som iakttog
våren och hunden och funderade över tillvaron saknade varje
social identitet. (Grinden var av järn. Vem smidde den?) Och
vad värre är; ju fler konkreta iakttagelser som petades in i
texten, ju mindre verklig blev den. Ty den verklighet som återgavs
var noga utvald. De sociala relationerna var borta. Och de
återgivna ”naturliga” detaljerna var egentligen blott den
”iakttagandes” och icke den ”verkandes” syn.
Bortsett från det självklara konstaterandet att vi alla ska dö
(det är livsfarligt att leva) fanns i texten ingenting. Men stämning
fanns. Vem tjänar på denna stämning?
Jag skulle kunna tjäna mitt bröd (järngrindar) på att göra
stämningsstycken. Det är kultur arbeter i. Om jag skrev mer om
tillvarons hjul och döden skulle det också bli djupt. Det är hur
lätt som helst. Det fordras bara bildseende och fingerfärdighet.
Men jag vore då tjänande i dubbel mening. Den sortens
sannings-sägeri (alltså vildgässen undantagna) står inte i någon som helst
konflikt med den allmänna lögnaktigheten.
Dessa vårdagar talas om Kennedy. Och han blir stor hjälte.
Men den enkla verkligheten är ju att Kennedy, Nixon, Johnson,
Goldwater kvittar lika. Kennedy är en PR-företeelse. De
militära, politiska och ekonomiska nederlagen för Förenta Staternas
härskande klass tvingar den till reträtt. I denna reträtt kan den
använda sig av såväl Nixon som Kennedy.
En text som ”på morgonen är grinden fastfrusen” saknar
identitet. Då den icke kan identifieras blir den allmän, som ”allmän”
gör den det möjligt för läsaren att undgå de existerande
problemen, den existerande konflikten. Han kan läsa texten — de går
mot hygget med is i hälarna — vid kaffekoppen och sedan
samla sig för att själv skriva:
”Enligt 65 § kommunalskattelagen avses med barn jämväl
styvbarn ävensom adopterat barn. Klagandens fosterdotter kan
däremot i skatterättslig mening icke hänföras till barn.”
På hemväg från arbetet kan han sedan sitta i bilkö och tänka
på döden och hoppas på Kennedy och önska frid på jorden — och
tillvarons hjul rullar vidare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
