Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan finns det tusentals människor jag känner eller har
känt; vänner, goda eller mindre goda, ovänner, intressanta
likgil-tingar; föräldrar och släktingar, sådana jag tyckt om och sådana
jag tyckt illa om; auktoriteter och arbetskamrater, folk jag
träffat. Alla dessa har naturligtvis på något sätt varit av betydelse,
bidragit att forma mig; om inte annat så genom att jag tagit
avstånd.
De som betytt något för mig har jag ibland nämnt. Dock
aldrig utnyttjat som material. Ur de andra däremot, där är bara
att ösa vad man behöver.
Nic Waal var en betydelsefull personlighet; en biografi över
henne vore värdefull. Men det har aldrig fallit mig in att jag
borde skriva den. Visst kan jag se henne objektivt, se henne
utifrån, men hennes betydelse för mig är fortfarande så stor att
jag bara kan nämna henne i förbigående — så som jag nämner
de andra fyra. Om rasket däremot skulle jag kunna skriva
biografier.
Detsamma gäller böcker. Diderot eller Balzac; Majakovskij
eller Potocki; Kielland eller Winsnes eller någon av alla de andra
som kommit att betyda något för mig, de står där i hyllorna
som bättre eller sämre utgåvor. De är födda och döda. Jag har
lärt av dem och läst om dem och jag skulle — om jag ville —
kunna bena dem, filea dem, marinera dem och servera dem på
hyggligt språkliga fat.
Inte så med Strindberg. Visst står hans böcker här i
arbetsrummet i bokhyllan och visst har jag det nödvändiga om honom
i källararkivet under: ”Debatt, Åttiotal, Strindberg”. Men hans
böcker står nära så som Nic eller Gustaf eller Gun står nära.
Götiska Rummen är mars 1946. Vi bodde i torp vid
Lejondals-sjön. Vi var tre stycken. Vi hade varit skolkamrater. Själv hade
jag lämnat skolan två år tidigare för att bli författare. L hade
lämnat skolan ett år tidigare för att bli målare. E hade just
lämnat skolan för att bli målare. Vi var arton år och jag hade
kommit till Sverige från Oslo. Nu hade jag organiserat detta torp
åt oss. Det var kyrkan som ägde det, släkt i släkten som
arrenderade jorden och släkt som hyrde det som sommarnöje och jag
hade fixat nyckeln. E hade stora kartonger knäckebröd med sig.
Vi var arton år och levde på knäckebröd, potatis, mjölk och
Hudson; sällan hade vi råd med brännvin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
