Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var kallt. I rummet stod tre sängar, ett blått bord, en
fotogenlampa och en kakelugn. Det var kväll. Hela dagen hade E
ritat av äppelträdet som gumman hängt sig i. Han hade tre
block med äppelträd. L hade hållit till i boden. Han hade målat.
Han höll på med en jättetavla. Den var fyra meter lång. (Han
brände den sedan.) Den var romantisk; kvinnor och sådant. Jag
hade skrivit på en roman som aldrig tog slut (och som
naturligtvis aldrig blev utgiven; den dagen hade jag beskrivit en familj
kring ett middagsbord — kampen om köttbullarna, gesterna, det
vanliga matgrälet, tonfallen, faderns gaffel i den stora köttbullen;
egentligen inte alls så dåligt tänkt).
Nu låg jag i en säng, L i den andra, E i den tredje. L hade
sitt privata äppelmosförråd i vita pappburkar under sängen. Han
hade röd luva och svart skägg. Han smygåt. Han vände ryggen
mot oss, vi kunde bara se den röda luvan och en svart
skäggrand. Burken höll han dold mellan kudden och väggen och han
åt äppelmos med en stor sked. Han misstänkte oss för att vilja
stjäla hans mos.
E hade fyra madrasser. Vi andra bara två. E bläddrade i de
tunna madrasserna. Han var alltid orolig att vi skulle ta dem.
Länge hade han sökt säga att också han bara hade två
madrasser. Men det drog från det stora råtthålet under hans säng.
Fotogenlampan osade. Speglade sig i de små svarta rutorna.
Jag högläste Götiska Rummen och språket stod som rök i det
kalla rummet: ”1 dag är du olärd i romersk rätt, men i morgon
köper du i boklådan en liten bok om romersk rätt, och i
övermorgon vet du vad romersk rätt är. Detta är lärdom, som vi är
så sturska över.”
Nå, vi hade lämnat skolan. För oss alla tre hade detta varit
det första avgörande egna steget. På gott och ont bestämde det
våra liv — det visste vi ju, vi var inte dumma; dumhet och
allmän okunnighet vågade inte ens lärare och rektor anklaga oss för
— och jag kan än i denna dag inte säga att jag förmått frigöra
mig utan Strindberg. Inte hade Strindberg fått oss att onanera —
som Personne trott — men han hade fått mig att se. Strukit
salva på ögonen, kunde man säga. Personne hade nog rätt —
på sitt sätt som inte är vårt.
— Du skall inte tro allt du läser! hade oroliga släktingar sagt
mig när de märkte vart jag började gå. Det gjorde jag ju heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
