Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visum i alla fall. Han förnedrade sig inte.
Bland de etablerade blir en sådan personlighet känd som
olämplig. När det gällde att stryka Erik Blomberg från stipendielistan år
1964 gick telefonerna varma uppe i etablissementet. Oss andra
däremot bör Erik Blomberg vara ett föredöme.
AB 21-7-68
Om de borgerliga auktoriteterna
Jag börjar med det olustiga. Jag hade skrivit: ”Hans dikt var inte
skriven i polemik mot Mao Tse-tung och för Sovjetunionens
ledare”. Det jag underströk var att Erik Blomberg inte ville att man
skulle ”utnyttja hans dikter i annan mening är den enligt vilken
de skrivits ...”
Detta får Jan Stenkvist till: ”försöket att i efterhand koppla
samman EB med våra inhemska maoister”. Ja, han går än längre,
han vänder hela tankegången och själva exemplet ut och in: ”en
bred vulgärmarxistisk tradition: att slåss om författarliken för att
skriva in dem i partiet (gruppen, sekten etc) ...” Det är fult gjort.
Det bådar inte gott för andra texter som Jan Stenkvist tolkar.
Det var inte bara Erik Blomberg som såg fram mot Jan
Sten-kvists avhandling. Många gjorde det. Jag gjorde det. Det är ingen
efterhandskonstruktion.
Men när jag läste Stenkvists avhandling blev jag besviken. Den
var inte bra. Den var akademisk i dålig bemärkelse. På ett ganska
litet material hade han byggt en tjock bok. Slutsatserna hade
hårdragits. Den var ett kapitel som pumpats upp till en bok. Som
kapitel i en bok dög det. Som självständig volym dög det inte. Det
var den formella kritiken.
Om detta skrev jag inte. Jag recenserade ju inte boken. Jag
nöjde mig med att säga det positiva jag ansåg kunna sägas, att
den tydde på flit.
Antalet ämnen som kan behandlas med fotnötter och
källhänvisningar är oändligt. Det innebär inte att dessa ämnen är
likvärdiga och att det blott gäller att se efter om författaren citerat fel
eller inte. Det är valet av ämne som är avgörande. Och Stenkvists
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
