Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han ensam om. Han var tålmodigt vänlig. Han talade med mig.
Han var den förste — och under åtta år den ende — svenske
författare jag kunde tala med. Han krävde inte att man beundrade.
Han fordrade inte att man satt vid hans fötter. Jag visade honom
vad jag skrev. Han var inte hånfull. Första gången han var spydig
var år 1964. Då hade jag fått god kritik; då ansåg han jag borde
tåla spydighet. Så uppträdde han mot unga konstnärer. Han gick
i deras ateljeer, han gav kritik. Han blev inte hård i sin kritik
förrän han såg att de nått yttre framgång och alltså behövde en
annan kritik.
Detta är nästan unikt. Normalt är ju att uppträda tvärtom;
kräva beundran från de unga och vara snorkig tillbaka. Behandla
de etablerade med respekt och delta i den allmännare
ryggborstningen. Men detta unika är efterföljansvärt.
Erik Blomberg gav inte vika år 1940 när han fick välja mellan
att ändra åsikt och skriva eller behålla sin åsikt och bli tystad. Men
han blev heller inte bjudresenär och kongresshäst på femtiotalet
när detta blivit populärt. Och då diskussionen i Clarté flammade
upp i början av sextiotalet sökte han upp dessa diskuterande
(okända ungdomar, som det hette) och lyssnade på vad de hade
att säga. Detta var Erik Blombergs styrka; principfasthet kopplad
med lyhördhet och öppenhet inför det nya.
Den medvetne är principfast; opportunisten måste uppge sin
medvetenhet. Erik Blomberg var inte opportunist. När hans dikter
skulle översättas till tjeckiska ville förlaget ta med även dikten:
”1 Maos rike”. Erik Blomberg vägrade. Hans dikt var inte skriven i
polemik mot Mao Tse-tung och för Sovjetunionens ledare. När
förlaget envisades svarade han att om det var så att man ville
utnyttja hans dikter i annan mening än den enligt vilken de skrivits
kunde hela utgåvan få vara.
När han skulle resa till Förenta Staterna för Svenska Institutet
vägrade han att på visumansökningen skriva under att han icke
var, eller hade varit, kommunist eller vad som i Förenta Staterna
betraktas som kommunist. När man då bad honom om en
skriftlig förklaring om sin inställning till revolutionen vägrade han. Han
menade att hans inställning klart och tydligt framgick av vad han
skrivit och publicerat och att han icke hade orsak att göra någon
politisk bekännelse för någon regering inom eller utom landet. Han
höll en principiell linje och tvang så State Department att utfärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
