Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sas som om militära ingripanden icke vore politiska.
b) ”... en andra — och denna gång segerrik —
oktoberrevolution.” Vilken kan läsas som om oktoberrevolutionen icke segrade
för femtio år sedan.
Därtill kommer skrivfel, tryckfel och tankefel av olika slag. Jag
försöker naturligtvis bekämpa denna slapphet. Kan dock bara
hoppas att läsarna ställer det dåligt skrivna i relation till vad jag
tidigare skrivit och så korrigerar min text.
Men när det gäller ”Tamgubben” och ”Antecknat” rör det sig
dock inte om enstaka meningar eller ord. Det rör sig om helheter.
Jag skulle kunna svara i detalj. ”Jag skrev de orden på det sättet
av det skälet.” ”Jag lade den meningen vid den meningen för att
nå den övertonen.” Men det vore inte bara ett oläsbart svar, det
vore också ett sätt att hävda att jag ”hade rätt”. Det är riktigare
att säga att jag står för dessa stycken så som jag står för andra
mina ord. Jag valde att skriva dem i den stil de skrevs. Därmed
måste jag ge bakgrunden till detta skrivande. Det blir då inte ett
personligt rättfärdigande utan ett diskutabelt inlägg.
För att börja med en detalj. Det ”jag” som förekommer i mina
texter är endast ibland — som nu — den JM som sitter i denna
stol vid denna Smith-Corona. Oftast är det en ”figur” som lånat
drag och upplevelser från den skrivande JM. Beroende på
sammanhanget kan ”jag” vara ”du” (läsaren) eller ”han”. När jag
skrev ”Samtida” försökte jag klargöra detta. Jag märkte att alltför
många blandade ihop mig med ”mig” och i den engelskspråkiga
versionen byggde jag alltså om hela boken, skrev nytt, skrev om
meningar och vände på satser för att markera olikheten. (Voltaire
börjar ”Historien om en hederlig bramin” med orden: ”Under
mina resor träffade jag en gång en gammal bramin...” Man bör
icke dra slutsatsen att V själv träffade en bramin; blott att ”jag”
gjorde det.)
Nu till stilen och traditionen. Det är den plebejiska litteraturen
och dess medel.
”Prosten Gestrin sade vid ett läsförhör i Finnby: ’För andra ha
de varit fatiår, men för mej ha de vari rika år. Om Gud sku var
så nådig och låta komma några såna fatiår till (syftande på
nödåren 1867—68) så kund ja få så mycki, att ja kund köpa siden
och överlaga min hustrus kappa till julen.’ Prästen fick den tiden
40 å 45 mk för rågtunnan.” (2650 Finlands svenska folkdiktning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
