Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II Sägner, 1)
Detta är det raka berättandet. Effektivt och hårt och ingen
tvekan om den politiska slutsatsen. Ur detta raka berättande växer
Eulenspiegel. Ty i nästa sägen är Eulenspiegelberättelsen färdig:
”Då prosten Gestrin körde genom Birby ... sade han om en
kom-åker, som var fullväxt med komros, kvickrot och gula blommor,
att ’de där korne vill int ja ha’. Detta sade berättaren åt Malmen
Heick som ägde åkern. Om hösten då kornet tröskades, tog man
ut kvickroten, som vid kastningen blev under maskinen, och
tröskade fröet ur skidorna och rengjorde det. Då prosten förrättade
uppbörden hos Patrons gav Heick kvickroten åt prosten, och då
han hällde fröet i sån, skramlade det som ärter. Prosten tog då
kvickrotsfröet i handen och sade: ’Sånt ska kornet vara!’ Mången
annans blev kasserat, men Heicks dugde. Och därvid skrattade
husvärden så gott. Han kunde likväl bedra den snåle prosten.”
(2651 a a)
Knappare uttrycks samma politiska grundinställning i gåtorna:
— En svart hund står i skåpet och skäller och vill ha mat. Ju
mer han får, ju mer vill han ha.
Svar: Prästen på predikstolen. (Österbotten)
Men i dessa berättelser och gåtor finns ingen oklarhet.
Prästen är ockrare. Den snåle prästen blir lurad. Prosten är
girig. Prästen är en hund som skäller för mat. (Man kan utgå från
att berättarnas kamp mot prästerna tog sig frikyrkliga uttryck.)
Ramsorna hade ingen öppen politisk tendens. Men de innehöll
en dold kritik. Olion poleion jesvarion (ål i ån, påle i ån, gäss var
i ån) liksom den första ramsa med ”utrikiska” man lärde sig som
barn: mulett kulett i la vulett (mulet, kulet, illa vulet) bär
samma kritik mot ”lärdom och latin” som folksagornas doktor
Allvetande. (”Det är fult att härmas” säger modem till barnen...
ty även om härmning inte är utsagd kritik missuppfattar den
härmade den icke.)
Gamlins ”politikerspråk” bygger på denna tradition. Så gjorde
också talet i ”Myglaren”. Fast där fördes härmningen ett steg
längre. Det sagda icke blott lät som... det var verkligen. Skrattet
kom att vändas direkt in mot citaten (de igenkända) och
tankegångarna (de aktade) och publiken flinade inte bara för att de
officiella orden lät som gallimatias utan i insikten om att de
officiella orden ju verkligen var gallimatias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
