Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att beskriva Albanien
För Aftonbladet har Gun Kessle och jag varit i Albanien. När
vi kommer hem till Stockholm ger man oss fem artiklar som Sven
Aurén skrivit i SvD; dessa artiklar handlar om Albanien. Det sätt
på vilket han skriver reser principfrågor om journalistik och
information.
Dessa vill jag diskutera innan jag skriver om Albanien. Men
frågorna rör inte blott sättet att beskriva Albanien utan sättet att
beskriva överhuvudtaget.
Ett ”objektivt”, ett ”värderingsfritt” reportage är en omöjlighet.
Den som säger sig sakna ”förutfattade meningar” är antingen
omedveten eller ohederlig. Sven Aurén är konservativ långt ut till
höger; det sticker han inte under stol med.
”Men allting som gav staden dess färg och charm är borta: de
oräkneliga småaffärerna utanför vilka innehavarna satt och rökte
i långa snidade munstycken, de beslöjade kvinnorna, som hukade
intill väggarna, bönderna som kom ner från de höga bergen i sina
oförlikneliga dräkter, de eländiga trashankarna och de stolta
bergs-hövdingama på sina granna hästar, myggsvärmen av tiggande
barn... Nu doftar staden ingenting. Alla människor ser likadana
ut: männen uppträder i mörka byxor och vita skjortor och
kvinnorna bär bomullsklänningar, men det bör samtidigt noteras att
vad kläderna angår möter man ingen iögonenfallande fattigdom.
Man följs inte heller längre av tiggande barnaskockar.”
Detta är hederligt beskrivet. Värderingen av ”charm” är
visserligen — för att uttrycka sig milt — reaktionär; fattigdom och
elände, kvinnoförtryck och feodalism anses av den överväldigande
delen av världens befolkning som ont, icke som charmfullt.
Men:
”Vad som nu slår en är tystnaden. Den är häpnadsväckande
och överväldigande.” SvD 11-9.
”Det råder en märkvärdig tystnad på gatorna även när folk
återvänder hem efter arbetets slut och de är fulla av människor.”
SvD 14-9.
Det är en sällsam iakttagelse. Med några svenska turister
diskuterade Gun och jag just sorlet. Mellan kl 16—22 eller 18—22 är
centrum i alla städer avspärrad för motortrafik eftersom folk då
traditionellt flanerar. Det pratas, det sorlas, det ropas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
