Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visst kan man som Segal äta Waldenströms middag om man
vill samla informationer till en bok. Jag har ätit med generaler och
militärer, miljonärer och feodalherrar.’Men inte som deras vän.
Ty det går en klar linje mellan oss. De strävar efter att behålla
sin makt och sin egendom. Jag arbetar på att deras makt och
deras egendom skall tas ifrån dem. Jag vill inte diskutera
”jämlikhet” med Waldenström. Jag försöker använda ord på ett sådant
sätt att de bidrar till att Waldenström exproprieras.
Och mellan dessa två strävanden finns ingen neutral zon.
Antingen bevaras waldenströmmarnas makt och egendom eller
också tas de ifrån dem. Antingen härskar bourgeoisin eller också
krossas bourgeoisin.
Om det alltså i Kastrup-Olsens kretsar ”siges” att jag inte går
på deras middagar så har detta ingenting vare sig med
bakterieskräck eller underlig individualism att göra. Det är för en socialist
självklart. När borgarna bjuder till bal finns bara en plats för det
papperet; dassväggens spik.
Men Waldenström är inte bara kapitalist. Han är den
kultiverade kapitalisten. Han är styrelseledamot i konsertföreningen, han
är styrelseledamot i Kungliga Teatern, han är ordförande för
Thielska galleriet. Dessa styrelser står alltså inte ovanför
klasskampen. De står på sin sida. Kulturen i en borgerlig stat är
borgarnas kultur.
Det är klart att waldenströmmarna är vänliga. De tolererar
varje vänsteråsikt... så länge den är så dunkelt formulerad att det
ingen risk är att folket förstår den. Därför är det stipendiegivande
att skriva om alienation eller reifikation.
Då bjuds på middagar. Då kommer stipendier.
Men om man går ut i samhällsskiten och går till folk och
skriver om vad som sker i verkligheten. Då reser sig våra socialistiska
regeringsmedlemmar, våra humanistiska fritänkare, våra
samvets-ömma avrustare från Waldenströms middagsbord. De avbryter sin
middagskonversation och störtar till telefonerna och kommenderar
fram den borgerliga statens vakthundar.
Nere på Sveavägen möter man dem. Ridande poliser som slår
med piskorna mot flickornas ansikten. Civilklädda poliser som drar
batongerna och slår på huvud, mot könsdelar och axlar. Det har
de inte rätt att göra mot tjuvar och fyllon. Gör de så mot tjuvar
och fyllon blir de straffade. Men mot de politiskt opponerande har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
