Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sina olyckor ingenting. Det var år 1938 en förutsägelse. Den var
välgrundad; av olyckor lär människan ingenting. Men just i
Brechts teater där Mutter Courage icke är en ”hjältinna” kan hon
bli en ”hjältinna” i dålig mening; stycket kan bli en tragedi. Den
enkla människans kamp mot ödet. Kriget kan bli en naturkatastrof
som åskan eller orkanen och då lär Mutter Courage ut hela sin
uselhet till publiken; då stärker hon småborgarens förhoppning
att han, just han — trots allt kan överleva katastrofen.
I sina anmärkningar till stycket påpekar Brecht att då det
lyckades den borgerliga pressen i Ziirich där stycket första gången
uppfördes under kriget att tala om niobetragedi och moderdjurets
livskraft och göra detta trots ensemblen och publiken... tvangs han
förändra texten. I olika diskussioner och i olika uttalanden
återkommer Brecht ständigt till denna grundläggande tvetydighet. Till
uppförandet i Göttingen skriver han 30-7-56:
”Det är nu när det tyska ekonomiska undret och styrkans politik
på ett så hotfullt sätt uppträder arm i arm särskilt viktigt att
spela Courage som en af färskvinna, vilken skulle vilja göra sig profit
på kriget. Hon håller sin köpenskap för moderskap, men den
förstör hennes barn, det ena efter det andra.”
Styckets tvetydighet har ofta diskuterats och kritiserats. Det har
av esteter tagits till intäkt för Brechts konstnärlighet och av
socialister bedömts som Brechts svaghet. Båda dessa tolkningar (att
Brecht ”innerst inne” var konstnär och att Brecht ”dock icke
lyckades dra lärdom”) är lika grunda och utgår från samma
missuppfattning, den att tvetydigheten är något tillfälligt, något yttre.
Ytterst visar de båda på en idealistisk historiesyn.
Brecht skrev inte trettioåriga krigets historia. Men han visade
upp Lotta Svärd på scenen för oss. Lyssna till Runeberg:
Ännu så händer det mången stund,
då vid kvällens trevliga härd
man träffar från kriget en gammal kund,
att man talar om Lotta Svärd.
Hur trumpen kamraten man förut sett,
får strax han ett blidare drag,
och de grå mustascherna krusas lätt
av leende välbehag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
