Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ansvar och ansvar
Arméchefen har uttalat sig. Han säger att den helt övervägande
delen av landets medborgare är solidariska med de beslut och
lagar, som tillkommit i parlamentarisk ordning för att
upprätthålla landets försvar.
Men hur går det om ”den helt övervägande delen av landets
medborgare” inte får kännedom om lagarna? Vad är solidariteten
då värd?
Ty inte nog med att den allmänna försvarsdebatten länge var
strypt; hela uppsättningar lagar mörklädes helt för den absoluta
majoriteten medborgare. De var offentliga. De var inte hemliga.
Vi lever ju i ett ”öppet samhälle”. Det var bara så att de inte
nämndes.
Medborgarna informerades icke om vad upploppsparagrafen
innebar när den nya brottsbalken antogs. De informerades icke
om att riksdagen bekräftade 1948 års lag om militär insats vid
strejker och hyreskonflikter.
Visst antogs dessa lagar ”i parlamentarisk ordning”, men ingen
riksdagsman har ställt sig upp och avgett en hållbar förklaring
till att lagarna antogs. De har såvitt möjligt föredragit att tiga.
Vissa tidningar tycker detta är mycket lustigt och menar att
liberalerna och socialisterna och alla de andra teg därför att
”ingen tar lagen i fråga på allvar”. (Kvällsposten 17-12-68) Det
är ju också en förklaring. Fast så låga tankar har jag inte om
”liberalerna, socialisterna och alla de andra”. Att de satt och
skämtade i riksdagshuset för sju år sedan, det tror jag inte. Trodde
jag det, då skulle jag mena att de alla var mogna för sluten vård.
Ty man röstar inte igenom lagar på skämt.
I varje fall torde väljarna ha mycket litet sinne för sådan
humor. Folk tar inte lagar på skämt. Lagarna är olustiga.
Olustigare ändå är att höra att de kan försvaras med att våra
riksdagsmän inte vet vad de gör.
Försvarsministern har inte heller han förklarat hur han kunnat
vara med om att utfärda bestämmelser om hur gashandgranater
skall begagnas mot svenska medborgare ”inomhus och mot tätt
sammanpackad folkmassa” för ”ordningens upprätthållande med
mera”. Han kan ju inte ha gått i sömnen den 15 januari år 1958.
De nyinryckta undervisas om ”subversion”. Men när de nyin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
