Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryckta frågar om de lagar som ligger till grund för ”militär
trupps användning av vapen för upprätthållande av allmän
ordning med mera”, då läser man upprorslagen för dem och på
Gotland säger överste Gerhard Hjukström: ”... jag förmodar att
samtliga politiska partier varit överens när de beslutats”. Och det
kan han ju förmoda eftersom varken medlemmar eller väljare
informerades.
På arbetsplatser och i fackföreningar har nu dessa lagar börjat
diskuteras. Det är nödvändigt. De angår svensk
fackföreningsrörelse.
När fackföreningsfolket läst och diskuterat texterna då blir det
dags att se till att de i grund ändras. Jag ger inte mycket för den
riksdagsman som kommer till folk som själva läst lagarna och
sedan förklarar att han röstade på skämt eller att han sov eller att
han inte tar sitt riksdagsmannaskap på allvar.
Att ingen försvarat dessa lagar är inget gott tecken. Det tyder
bara på att de som anser att dessa lagar är nyttiga också anser
att all diskussion är onyttig. De litar på att vad stort är sker i
tystnad.
Vi som kritiserar politikerna är inte motståndare till folkvälde.
Tvärtom, vi menar ju att väljarna inte är till för ombudens skull
utan att ombuden avlönas för att fullgöra väljarnas uppdrag. Man
kan säga på annat sätt; om inte väljarna håller tummen hårt i
ögat på sina ombud då går det illa. Till den demokratin har vi
långt att gå. Men vi skall dit.
AB 4-1-69
Och sedan ... ?
Statssekreterare Olhede hänvisade i intervju till skrivelsen av 31
maj år 1968 från Chefen för Försvarsstaben till
Militärbefälhavarna. Alla visade sig lyckliga över denna hänvisning. Ingen
noterade att skrivelsen var hemligstämplad.
I artikelform ville statssekreterare Olhede inte svara. I stället
skrev han långa handbrev. Dessa brev ställde han till
Aftonbladets chefredaktör. I dem beklagade han sig. Men han tillät inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
