Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
standarden på uttalanden sådana som dem vilka gjorde Otto
Danielsson beryktad var mycket låg, hindrar inte att de är helt
representativa för inställningen inom den politiska polisens ledande
grupper.
När den gäller den militära säkerhetstjänsten antecknas —
enligt uppgifter jag erhållit från flera håll — personal som iakttagits
läsa eller köpa Glarté, Tidsignal etc eller som gett uttryck åt
åsikter som framträtt i AB. (Detta sker då i enlighet med TjRK 19
kap 1 ”... att inom krigsmakten åstadkomma skydd... mot
ryktesspridning eller spridande av vissa skrifter samt mot vad som
eljest kan bringa säkerheten i fara.”) Sådana personer
omplaceras och fråntas utbildningsmöjligheter.
Den snabba utgiftsökningen för den politiska polisen (officiellt
en sexdubbling på sex år) förändrar den samhällsmiljö inom
vilken denna polisiära apparat verkar.
Ett allt större antal personer har dragits in i verksamheten.
Rapportörer fungerar inom alla organisationer som betraktas som
misstänkta (SSU, Clarté, VUF etc.) Man gör från den politiska
polisens sida inte ens någon hemlighet av detta. Man låter
meddela pressen att den ena eller den andra aktionen i förväg
rapporterats av den politiska polisens rapportörer inom
organisationerna.
Många av dessa rapportörer var från början inte medvetna om
vad de gav sig in i när de började rapportera. Men det som börjar
som ett vänligt samtal blir — i och med att den första rapporten
lämnats — till ett livslångt straffarbete. Ingen litar på någon som
varit aktiv inom en organisation för att rapportera om dess
arbeten för den politiska polisen. En sådan person blir politiskt och
medborgerligt död.
Den trygghet som den politiska polisen kan ge sina rapportörer
är skenbar. ”... det (är) väsentligt att fullständiga garantier kan
lämnas för att uppgiftslämnarens anonymitet respekteras av
säkerhetspolisens kontaktman. Denne skall i dylika fall för sina
medarbetare äga presentera sina informationer på ett sätt som
möjliggör att dölja källan då uppgift erhållits under sådan
förutsättning.” (SOU 1968:4) Ty det är trygghet så länge — och endast
så länge — rapportören samarbetar. Om rapportören någonsin
tvekar inför något uppdrag öppnar sig den medborgerliga dödens
avgrund framför honom. Ty även politiskt indifferenta människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
