Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
drar sig för att umgås med en som är känd för att ha varit
avlönad angivare.
All erfarenhet från alla länder talar också för att den hemliga
angivaren inte nöjer sig med att rapportera. Det finns heller inte
mycket spännande att rapportera från SSU eller Clarté eller
VUF. Då trovärdigheten av rapportörens uppgifter bedöms med
bakgrund av kontrollrapportörer räcker det heller inte med att
rapportören fantasifullt utbroderar sina rapporter. Den som gör
det kan mista sin arvodesbefattning utan att vinna trygghet för
framtiden. All erfarenhet talar för att rapportören tvingas skapa
något att rapportera. Angivaren blir provokatör.
I en sådan situation kommer den politiska polisen att skapa de
situationer som motiverar dess existens. Det klassiska exemplet är
ju AZEV. Han började arbeta som angivare åt Ochranan redan
som student. På dess uppdrag blev han därefter medlem i det
Socialistrevolutionära partiet 1899. Han arbetade sig upp till en
ledande funktion, fick politiskt inflytande, kunde därför på
Och-ranans uppdrag år 1903 återuppliva Socialistrevolutionäremas
terroristorganisation. För att kunna bekämpa de farliga
samhälls-omstörtama, de som verkligen hotade tsarismen, lät tsarismens
Ochrana Azev leda såväl terroristorganisationen som bekämpandet
av de revolutionära. Han deltog i och planlade många politiska
mord. Däribland mordet på inrikesminister Pleve. (Då
Ochra-nans officiella överhuvud, tidigare direktör för
inrikesdepartementets polisavdelning.)
Provokationer av denna storleksordning kan dock lyckas enbart
om den politiska organisation som infiltreras av den politiska
polisen arbetar principlöst konspirativt i stället för politiskt.
En fungerande politisk organisation kan alltid förhindra, och
ofta avslöja, provokationer genom att noga och principiellt
diskutera varje fråga, varje planerad aktion. Det förslag som är
politiskt och principiellt oförnuftigt behöver inte vara
provokation; men det som är politiskt och principiellt riktigt och beslutat
efter öppen och grundlig diskussion, det kan icke fungera som
provokation.
Det är inte de politiska organisationerna som drabbas av den
politiska polisens öppet redovisade infiltration; de tvingas till ökad
medvetenhet och bättre arbetsstil. Men informatörerna drivs in i
en situation som icke ger dem någon utväg. De har sålt sin först-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
