Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinnas för socialismen”. Där hette det bland annat: ”Och av den
lilla del av ungdomen som tar studenten, 3,94 proc, är endast 14,7
proc från arbetar- eller hantverkarhem. Denna lilla minoritet
känner ofta trycket av att 5gå på nåd’ så hårt att den, också på grund
av de dryga studieskulderna, ej vågar tänka självständigt.”
Så var det då. De flesta ”arbetarstudenter” försökte anpassa sig,
bli goda borgare. Ty att bli student var att stiga från sin klass.
(Obs: ”de flesta” inte ”alla”.) Men de gamla funktionärer som
nu talar om ”vi arbetare” och varnar för ”de intellektuella” säger
detta i en helt annan social situation.
Den modärna teknologin kräver högt utbildad arbetskraft. Det
krävs lång utbildning också för ”låga” befattningar. Nu går 80
proc av ungdomen till högre studier. Studentexamen är avskaffad.
Motsättningen mellan ”de intellektuella” och arbetarklassen har
aldrig varit total. De bästa bland de intellektuella gick tidigt
(Marx) över på arbetarklassens sida. Men att nu dra en gräns
mellan ”studenter” och arbetare vore katastrofalt. Ty dessa
”studenter” utbildas nu till vanliga lönearbetare.
Ett mycket litet fåtal tillhör den ägande och härskande
klassen. Och då denna klass blir allt fåtaligare (och får en allt starkare
monopolställning) blir den delen av studenterna allt färre även
i absoluta tal. En något större grupp blir till den härskande
klassens redskap. De flesta blir dock blott lönearbetare med speciell
utbildning.
Det var en tid då gesäller var uppdelade i olika skrån och de
olika skrånas gesäller hånade varandra. Det var innan
fackföreningarna. Det är fortfarande så att arbetsköparna försöker spela
ut den ene arbetaren mot den andre. För att samhället skall
förändras måste detta övervinnas. Ty om de olika arbetargrupperna
bekämpar varandra och om de olika lönearbetargrupperna luras
till strid mot varandra då sitter ägarna säkra. Då kapitalet nu
behöver specialutbildad arbetskraft är det viktigt för kapitalet att
arbetare och studenter skall bekämpa varandra.
Att nu allt flera av dessa ”studenter” kommer från arbetarhem
innebär inte att de automatiskt blir socialister. Politiken sitter inte
— som hårfärgen — i arvsmassan. Och att ”studenterna” nu i de
flesta fall utbildas till att bli lönearbetare och börjar kämpa för
sina ekonomiska intressen som lönearbetare innebär inte att de
automatiskt blir medvetna om att hela samhället måste för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
